Wednesday, August 11, 2010

Ur gömmorna 22

Puma Boris Becker Super. Oj, oj, oj, vilken grej.

När jag var vilse i racketdjungeln och genomförde min stora K90-utredning så utgick jag från ett enda slag, en perfekt känsla som jag vid ett enda tillfälle uppnådde. Mjölby tennishall, en kall vintermorgon, en dundrande serve i nästan tvåhundraknyck kom emot mig, vilken jag mötte med en perfekt BHDTL. Med ett lånat racket, ett Becker-racket. Det blev måttstocken, mitt bästa slag hittills. Känslan var oöverträffad, än idag.

Så det fanns en förklaring till att jag snokade efter ett Puma/Estusa för att leta efter den där känslan. Till slut fick jag napp och en kartong med två stycken Super ramlade in från Tyskland. Jag fick hjälp av Björn att stränga upp ett av dem och spelade flera pass med den. Det var riktigt gött, men minnesbilden hade förmodligen vuxit sig starkare under åren och jag tyckte nu att den var aningens, aningens svårstyrd. Jag spelade faktiskt med den i en intern tävling i Strandbjörket, så jag testade verkligen på allvar.

Mina två Super ser exakt likadana ut, men är två olika racketar. Tyvärr, så verkar det finnas lika många varianter, olika lay-ups, tyngd, balans och svingvikt bland Pumorna som med gamla Maxplys. En djungel alltså. Så plötsligt kändes det tröstlöst att ragga ihop tre matchande ramar.

Dessutom tillkommer Estusa-varianterna, i minst tre olika versioner. Jag hade ett tag kontakt med en kille i Holland som satt på ett restlager med Estusas. Men han ville ha nästan tvåtusen per ram, vilket jag då tyckte var väl saftigt. I efterhand var det väl hyggligt rimligt med tanke på begagnatpriserna på dessa. Efterfrågan på dessa är fortfarande stor. Vilket är förståeligt, då det är en fullt modern racket med en alldeles unik känsla.

Tydligen är det gamle Boris själv som äger designen. Han ska till och med sitta på själva gjutformen, vilken han köpte loss från Puma för att mecka ihop sina egna ramar på Headfabriken i Kennelbach. Estusas kopior föll honom aldrig i smaken. Märkligt att gamle Boris, som nu har ett eget racketmärke, inte insett hur mycket han skulle casha in om han inkluderade denna retromodell i sitt utbud.

Och, det här med skruven i handtaget. Varför i hela friden går det bara att göra racketen kortare? Max utskruvat är normallängd nämligen. Jag hade velat skruva ut den en extra halv centimeter...

7 comments:

Hank of Sweden said...

*** dreeeewl.... ***

Den där spaden bara måste jag få testa en gång framöver!!!

Roger Nydahl said...

Klart du får!

Björn said...

Brorsans Estusa Power Beam Pro är klart vassare och mer lättspelade. Till och med med vikt på mer än 400 g, überblyade. Skulle vara gött att få testa PB Braided. Undrar om flätningen verkligen känns så mycket som somliga påstår.

Björn said...

Asså, det jag ville säga är att jag tycker Becker är en mupp, som med sitt hårda tillslag föredrog svampiga racketar, som helst ska kännas "trötta" och gamla (enligt overifierade webbreferenser). Nog är det väl lättare att få ned bollen i banan med en spänstigare och mindre flexig ram? Eller handlar det om att få ned bollhastigheten ytterligare? Borde man kanske spela med utnötta Max 200 G? Fast till slut blir ju ramen så svampig att det inte finns nån träffyta kvar.

Roger Nydahl said...

Ey, kompis, välkommen in i bloggvärlden. Härligt att få ett inlägg från dig. Och, såklart, böjer jag mig inför din Puma/Estusa-expertis. Estusorna kan vara göttigare, även om inte gamle Boris själv fattade detta ;-)

Det var ju med din brorsas racket denna BHDTL blev ett minne för livet. Det var innan du blyade upp den till 400+...

Björn said...

Pinsamt, kanske, men... Vad står akronymen BHDTL för? Backhands-topspin-lobb? Brutal-härlig-drive-till-losern?

Roger Nydahl said...

BHDTL - Backhand Down The Line, den första internetförkortning jag hittat som är tennisrelaterad, så jag var tvungen att använda den. Jag tänkte framstå som lite mer ungdomlig än jag är. Inser nu hur dumt det var.
På Öschötska, bara för dig då;
"E' raker enfattig back'en ner på linja'"