Tranås Indoors - Dag 2

Ännu en lång dag i tennishallen. Många matcher drog ut på tiden och jag fick spela min singel nästan två timmar efter utsatt tid. Helt okej. Vi hade tid att sitta och gaffla. Och, stor lycka, jag träffade på en gammal kompis, ännu en Björn, vars pojk spelade i tolvårsklassen.

När singeln till slut började var jag helt bortkollrad. Jag trodde att min serve, på det snabba underlaget, skulle hjälpa mig att hålla mig kvar i matchen trots att jag inte var inspelad på underlaget. Men jag hann inte med, alls. Min motståndare, Joakim Sälgeback, lekte med mig. Visst, det var hyggligt jämnt i en del game, men jag fick knappt något med mig. Utskåpning.

Roger Nydahl - Joakim Sälgeback 0-6, 1-6

Utan att förhäva mig eller förta motståndarens färdigheter, så brukar jag inte spela så dåligt, eller!? I vilket fall så var serven under all kritik och utan den står jag mig slätt.

Min dubbelpartner Björn förlorade sin singel i tre hårda set. Han hade stora blåsor i händerna och efteråt var det nära att vi ställde in dubbeln.

Jag, gamle Nicke & Björn hann med ett resturangbesök på ett kinahak, sedan tillbaka till hallen där det hade blivit kaos i spelschemat.

Till slut gick dubbeln igång. Jag & Björn mötte ett brödrapar, Ternströms, från Västerhaninge. Den äldre brodern var riktigt duktig och den yngre också duktig, för sin unga ålder. Det blev en riktigt jämn dubbel, där det också blev lite nerv, minsann. Jag jagade upp mig ordentligt efter att ha blivit prickad av en boll. Den äldre brodern drog en stenhård forehand rakt i bröstet på mig från tre meter. Han ursäktade sig lite halvhjärtat. Men jag blev jäkligt sur, för en så bra spelare vet precis var han slår bollen, på det avståndet. Han bad iofs om ursäkt ännu en gång, efteråt.
Vad som hände efter bollen på kroppen var att jag plötsligt spelade bättre. För övrigt var serven tillbaka!? Den som tidigare under dagen gått och gömt sig. Jag slog en handfull ess och en massa bra servar som vi enkelt kunde göra poäng på. Lite tröttsamt var att den äldre brodern hela tiden högljutt beklagade sina "usla" returer. Kanske var mina servar bra, kanske gjorde jag honom dålig?
Vi ledde med 5-4 i andra. Vid 5-5 servade Björn bra, men jag smashade ut två (!) upplagda lägen, i samma game och de bröt oss, för att sedan serva hem matchen.

Roger Nydahl/Björn Lidestam - Robert Ternström/Rikard Ternström 3-6, 5-7

Det var ingen dålig match av oss, alls. Jag & Björn är inte riktigt samspelta, vi spelar tillsammans en gång i halvåret och vi gör det lite svårt för oss ibland. Så, med mer skärpa och med en hel handflata på Björn, hade vi kanske, kanske kunnat vinna matchen.

Det blev ingen dag 3 i Tranås. Helt okej. Jag sade adjö till Björn och Nicke & jag bilade tillbaka till föräldrahemmet i Boxholm. Det blev en hamburgare på gatuköket som tröst. Imorgon bär det hemåt.

Tranås Indoors - Dag 1

Det var cirkus på jobbet, så jag kom iväg ganska sent. Stressade med att packa och göra matsäck, en tvådagars, ifall det skulle gå bra idag. Hela vägen upp till hemtrakterna lyssnade jag på skivorna jag fick av min kompis Fredrik. Nya Perssons Pack, helt okej, och Delaney & Bonnie-samlingen som var en höjdare.

Framme i Tranås fick jag en chock. Jag hade glömt att det var "gympasalsgolv" Riktigt snabbt underlag. Tur då att jag fick w.o i första omgången. Eller tur är det väl inte, jag vill ju spela varje match. Nu fick jag en dubbel istället för att vänja mig vid förhållandena.

Men först åt jag min matsäck och kollade när Björn & Nicke spelade. Att spela Tranåstävlingen är ju kanske mer ett sätt att träffa mina gamla tenniskompisar än att plocka skalper. Skönt häng och roligt tugg. Det var roligt att se båda matcherna. Gamle Nicke torskade mot en "ungdom", en kille från Smålandstenar som småfuskade sig fram i två set. Det är märkligt hur snabbt unga killar lär sig att tänja på domsluten. Även om Nicke hade skrikkonsert genom matchen, så tjafsade han inte om domsluten "Du dömer din sida" var hans kommentar, trots att domsluten ibland var mycket märkliga. Starkt.
Björn gick på halvfart, ja knappt det, kanske 40%, då. Trots det så spöade han upp den "ungdom" han fått på sin lott. Det var en märklig episod i andra set, då Björn pratade flera minuter i mobilen!? Tydligen hade han tentajour och var tvungen att svara.

Jag hade ätit för mycket matsäck, för tätt inpå match. Jäklar, jag som brukar vara så nog med att portionera ut födan. Fast hellre lite för mätt ån att inte ha någon bensin i tanken.

Jo, sen blev det dubbel, framåt kvällen. Björn & jag mötte bröderna Gerdin från Tranås. Nicke hade berättat att de hyste stora förhoppningar om att klå upp oss. Och, de började bra. Det var lite nervigt i början. Björns analys var att de servade så löst att det tog några game att justera returerna. Efter att vi låg under med 2-3, så tog vi nio raka game.

Björn Lidestam/Roger Nydahl - Anders Gerdin/Peter Gerdin 6-3, 6-0

Sedan hem i natten, till far & mor i Boxholm.

Imorgon är det nya tag. Det blir det säkert andra bullar. Hu!

Öjaby TK – Alvesta TK1 1-2

Ett lite försenat matchreferat från första seriematchen på inomhussäsongen. Nytt för i år är att Öjaby spelar sina hemmamatcher i Strandbjörkshallen, där vi också tränar till vardags. Förra säsongen tränade vi i Växjö och spelade våra hemmamatcher i Alvesta. En hemmamatch mot Alvesta hade, märkligt nog, varit en bortamatch i praktiken.

Vad hände då? Jo, två trevliga Alvestabor trillade in vid lunchtid och fick spela mot undertecknad och Gabbe. Våran etta, såväl som tvåa, Andreas & Ola, var indisponibla. Så vi ställde upp med reserven och reservens reserv.

Förstasingeln blev mycket jämn, där jag plockade första set mot Martin Fohlin med 6-3, förlorade det andra med samma siffor och slutligen vann ett supertiebreak. Min motståndare såg väldigt besviken ut, vilket jag förstår. Han var nog en lite vassare spelare överlag, men jag växlade tempo och satsade mycket på serven och då kan även en klåpare plocka en och annan poäng. Och ett supertiebreak är alltid ett lotteri. Efteråt sade killen på andrasingeln att ”Han brukar ha svårt mot gubbar” Va!?

Andrasingeln såg jag inte så mycket av. Det gick fort förstod jag, för när vi börjat andra set så stod Gabbe & Henrik Johansson och småsnackade redan. 6-0, 6-2 blev det.

Sedan var det trevlig fika och samkväm. Kaffe, smörgås och utbyte av anekdoter från Klåpartouren och Klåparserien. Det finns en och en annan karaktär och episod att avhandla.

Tillbaka till dubbeln, där Gabbe & jag hängde med bra i första set. Det gick riktigt bra, till och med, trots att det blev 6-3 till gästerna. Gabbe storspelade. I andra set började jag med att tappa serven och sedan så lyckades jag inte hålla spelet uppe. Kanske var jag lite trött efter den långa singelmatchen. Eller så var gästerna lite för bra, ska väl erkännas.

Deras andrakille, Henrik, var vänsterspelare och det är sällan som jag får möta en ”spegel”. Jag förstår att jag har en lite fördel i min vänsterhänthet och nu fick jag smaka på min egen medicin. En riktigt duktig dubbelspelare var han.

Hur går det i returen efter jul? Jo, det är nog en match som Öjaby kan vinna, med Andreas & Ola i laget, trots bortaplan, hemmaplan, nej, bortaplan, var det...

2009-11-07 Öjaby TK - Alvesta TK1 1-2
Roger Nydahl – Martin Fohlin 6-3, 3-6, 1-0 (10-6)
Gabriel Iaghello – Henrik Johansson 0-6, 2-6
Nydahl/Iaghello – Fohlin/Johansson 3-6, 1-6

Vad döljer sig i garderoben?

Ute i förrådet finns en garderob som både är härlig och pinsam. Där finns gamla undanstuvade racketar. Många racketar. Jag vågar inte räkna dem. Om jag lyckas samla mod, kanske jag kan plocka fram lite godbitar ur gömmorna framöver. Kanske.

Jag kan inte göra mig av med dem. Det går inte. Visst, jag kan sälja någon ram till en kompis, om jag skulle råka ha flera av de sorten.

Det började med att mina kompisar luskade fram alla mina tidigare racketar, de som fattades mig, till min trettioårsdag. Sedan har jag plockat upp godbitar på loppisar, på Röda Korset eller, på senare tid, på tyska Ebay. Det sistnämnda är min mörka hemlighet, att jag spanar där, efter de ramar som jag suktade efter som fjortonåring och aldrig hade råd med.

Vad gör jag med dem? Jo, jag plockar med mig en och en annan, ibland, till träningar och spelar några game. Det är härligt. Tjugofem år gamla racketar har en helt annan känsla än dagens jättespadar.

I förgrunden står tre Head Graphite Pro. I mitten av åttiotalet suktade jag efter dessa, när jag såg spelare som Emilio Sanchez och Sergio Casal spela med dem. Mycket snygga, racketarna alltså. Om jag hade haft alla tre i samma greppstorlek hade jag kunnat tävla med dem. Så bra är de fortfarande. Nu är de tämligen risiga och grommetarna tål inte många strängningar till. Men vem vet, kanske går Prestigegrommetar att knö på dem och hittar jag en samtida klubba i samma serie, eller syskonserie, så kanske jag kan knacka loss palletarna och limma dit rätt storlek. Det vore nåt.

Noll - noll, då kör vi...

Jag tycker att de fem minuter det tar att cykla ner till tennishallen räcker som uppvärmning. Jag är medelålders, jag är alldeles stel, det knakar i muskler och leder när jag trycker pedalerna nedåt i mökret och regnet. Det är lite bråttom, jag har precis nattat barnen och somnade av utmattning av värmen i sjuåringens säng, vaknade en halvtimme senare med ett ryck och kastade mig iväg.

Framme i hallen byter jag om och väntar in träningskamraten. Det är J-O, det är oftast J-O då han alltid hoppar in när någon annan inte kan. Han är sextiofem år men spänstig och snabb som en tjugofemåring. Han är min förebild. Om jag håller mig i trim som honom, håller spelet uppe, kommer jag möta alla duktiga spelare på nedgång. Jag är en klåpare, men det är min diaboliska, långsiktiga plan.

Det blir matchspel, det blir det nästan alltid. Fem minuters inbollning och sedan kör vi. J-O tar ledningen, det gör han alltid. Jag behöver hosta igång, jag behöver ett par game innan servar och returer sitter, trögstartad. Jag vet att det kommer sluta 5-5, eller nåt sånt. Det gör det alltid.

Jag måste vara listig, jag vill träna på vissa moment i spelet, för att bli bättre. Att göra det i matchspel är svårt. Det får inte se ut som att jag bara tränar, jag måste smyga in momenten i matchspelet. Det brukar gå. Ibland är någon träningskamrat skarpsynt och frågar varför jag lägger upp enkla bollar på hans forehand och då måste jag erkänna att jag vill jaga upp hans crossar nere i mitt backhandshörn.

Efter en timme slutar det med 5-5. Jag ger J-O beröm. Jag tittar på ett par duktiga spelare på utvägen. Det finns rejält med klasspelare där jag tränar, i alla åldrar. Det är en fröjd att se gamla tennisproffs träna. Men jag är kluven till att ha dem på banan bredvid. Det kan ibland vara rejält förminskande när jag har en dålig dag.

En dusch och sedan hem i mörkret. De fem minuterna på cykeln är nu min nedvarvning. Jag vet att jag borde stretcha, men jag ramlar omkull i soffan istället. Ibland, när jag tränat sent, till tio, blir det svårt att varva ner och somna in. Jag vet att jag kommer vara trött klockan sex, morgonen efter. En öl brukar hjälpa, märkligt och turligt nog funkar lättöl lika bra som starkare grejer.

Var det inte seriematch i helgen? Jag är egentligen reserv, men Ola har ont i foten. Var det Hovmantorp eller Bodafors vi skulle till? Någon ringer väl framåt helgen.

Detta är en tennisklåpares vardag.