Som motionär med ambitionen att förkovra sig inom tennisen är det svårt att hitta rätt i sitt träningsupplägg. Dosen som ska fördelas över året, mellan träning, match & tävling, är från början klent tilltagen. Mellan dagishämtningar, stormarknadsrundor och fönsterskrapande ska gracerna fördelas. Det lilla sittande som den gamle hunden lär sig, sitter väldans ytligt och glöms ibland bort när tidens tand gnager och det blir mer matchande än träning och repetition.
I veckan kände jag starkt att flera av de moment jag förtjänstfullt jobbat fram, framförallt rörelsemönster och volley, var till hälften borta. Timmarna med Bernth & gänget i våras och de fina träningarna med Öjabygubbsen kändes långt borta. Jag behöver verkligen gnugga grejer nu. Inte tokmatcha mot sextonåringar.
Självbilden är ganska juste. Jag har passerat zenit för x antal år sedan. Det kan jag känna inte minst efter en vecka som denna. Men jag har ändå ambitioner med min tennis. Jag vill hitta den där zonen där mina rörelser, tankar och instinkter synkar med den lille gule bollen, där alla de olika delarna faller på plats. Om än bara för ett game, om än bara för en boll. Då är det värt all möda.
No comments:
Post a Comment