Tankelekar

Det är märkligt nog alltid samma tankelek på tennisforum och tennisbloggar på nätet. ”Om Borg hade spelat idag... så skulle han inte ha en chans...” Det blir ofta en fajt mellan de yngre som förkastar historiens tennishjältar och nostalgikerna som vårdar minnet av dessa. Det hänvisas mycket till materialutveckling också. "Med dagens racketar slår alla mycket hårdare..."

Här, idag, vänder jag på det, ”Om Nadal hade spelat på sjuttiotalet...” I samma kontext som dåtidens spelare, med samma träningsupplägg, samma syn på kost & leverne, samma syn på taktik, samma tränare, samma racketar att tillgå o s v, Vad får vi då? Jo, Guillermo Vilas!?

Den tankeleken gör säkerligen lika ont på dagens Nadalfans, som den mer vanliga tankeleken gör på de som drömmer sig tillbaka till Vilas svällande biceps & lår och hans svingande av nålhuvudstora träracketar.

Jag står med fötterna i var sitt läger, på ett halvfegt mellanmjölksvis. Å ena sidan erkänner jag att sporten haft en utveckling de senaste tio-femton åren. Men jag vill inte avskriva veteranernas tennis heller. Det har jag sett för många levande exempel på. Vare sig det handlar om hur Edberg ser ut på träning, jag tappar hakan, eller hur Janne Gunnarsson i trivselvikt pressar en svensk topptjugospelare till matchtiebreak.

Jag tror att sporten har kort minne och att utvecklingen sker mer genom paradigmskiften. Dagens tennis ser inte ut som åttio/nittiotalet, serve/volley är exempelvis nästan utrotad. Nu spelar snart alla likadant, jag kan inte skilja mellan Söderling/Del Potro/Berdych/Cilic/Gulbis/ m fl om jag kisar mot teven. Gamle Federer står ensam kvar med sitt egna spel. Men snart spår jag ett skifte igen. Att serve/volley kommer tillbaka är väl kanske inte troligt, men ett mer allroundspel kan kanske vara nyckeln till att öppna upp baslinjepangandet, mer fantasi & kreativitet.

Vad gäller racketar och material, så är den aspekten aningens överdriven. Alla som luskar lite i vad proffsen använder, upptäcker snart att deras ramar varken innehåller ny teknik eller nya material. Det är tio-femton år gamla modeller med ny färg. Däremot har säkert polyestersträngarna gjort en hel del skillnad (ont i armarna har alla fått på köpet) och det faktum att alla underlag numer är nästan lika snabba, vilket nivellerar tennisen.

Att likna Nadal vid Vilas är inte kattskit, det hoppas jag ungdomarna förstår. Det är ju en hedersbetygelse av stora mått.