Tunga grejer

Min kompis Björn, från hembygden, gillar rejäla grejer. Att köpa det maffigaste racket som finns tillgängligt på marknaden, KPS88:or, räcker inte. De måste moddas med bly och balanseras upp innan det passar. Och, när jag testspelar hans klubbor så är de förvånansvärt lättspelade. Så länge vikten inte hamnar i toppändan av racketen, känns inte viktskillnaderna så stora.

Racketar har blivit lättare och lättare. Ett normalt träracket (LM) som användes av normala motionärer vägde mellan 350-375g. Numer väger ett normalt motionsracket kring 300g vilket är en rejäl minskning. Dessutom är vikten fördelad så att det mesta finns i toppen av racketen, inte där handen sitter. Storleken på slagytan är så gott som alltid 100sq/inch eller mer. Detta är norm.

Nu så finns det olika spelstilar även på klåparnivå. Om du har hyggligt utvecklade grundslag som motionär så gagnar oftast inte detta normracket ditt spel, alls. Tyvärr så har många motionärer inte dessa referenser, man spelar med det som nån stoppat i handen, så redskapen är långt från optimerade. Detta till skillnad från tjejerna och killarna på teve, som spelar med finjusterade instrument.

Jag såg J-O Waldner spöa upp en tevekändis med en snusdosa. Lite symptomatiskt. Så kanske ska vi vända på steken. Kanske ska vi ägna lite mer tid åt att hjälpa motionärerna hitta rätt verktyg. För den stora tennismassan finns massor att tjäna på att synka upp rätt modell, vikt, balans, strängar/strängning och grepp. Det har vi motionärer råd med, vi som byter vår utrustning nån gång per decennium eller två.

Det finns massor att hjälp att hitta för att lyfta sitt spel. Börja med att inte ta allt rackettillverkarna och detaljisterna säger för givet. Våga testa något nytt. Kläm dit tjugo gram bly i handtaget (det brukar finnas en liten lucka i ändknoppen).

I mina duster med mina klåparkamrater kan koll på grejerna ge mig den där lilla fördelen. Någon som Janne Gunnarssson skulle lätt spöa upp mig med en trädgårdskratta, i vilket fall.