Tranås Claycourt Open dag 1

Vi hade i alla fall tur med vädret. En härlig försommardag. Tennisen var det sisådär med. Men vad gör det, då det var klåparsamling vid pumpen. Massor av roliga tävlingsspelande motionärer att hälsa på. Hyggligt fulla klasser och, som vanligt i Tranås, kassa lottningar för vårat gäng. Det är märkligt att jag aldrig får annat än toppseedade att möta när jag styr kosan hemåt. Den här gången fick jag möta den toppseddade killen direkt i HSB-klassen.

Roger Nydahl - Pierre Ahldrév 5-7, 0-6

En duktig artonåring med spring i benen. Typiskt. Trots detta så hade jag full koll på matchen till en början. Jag ledde hela vägen i första set. Jag hade breakbollar i samtliga killens game, två gånger 0-40, utan att kunna knyta till. Vid 5-4 hade jag två setbollar, båda brände jag på fruktansvärda egengenererade, oforcerade misstag. Efter det tog jag inte ett game. Jag var inte utspelat på något sätt, motståndaren spelade bara bättre, allrahelst på viktiga bollar. Här kommer dock den lamaste ursäkt jag nånsin levererat. Jag testade en ny overgrip, som i slutet av det jämna första setet plötsligt blev ordentligt slipprig, vilket störde mig oerhört. Så där, där fick ni den, som om det egentligen gjorde nån skillnad...

Därefter var det roligt tennishäng. Förutom kompisarna från förr fanns där Joakim och Åtvidabergsgänget, efter en stund dök Wallenstenar'n upp och det blev racketnörderi i den högre skolan. Vi visade varandra spadar, klämde, viftade och hummade. Alltid lika roligt att träffa liksasinnade. Jag kollade in gamle Nicke, som gjorde en storstilad insats mot en valpig tonåring. Matchen fick ett snöpligt slut, där de räknade fel i det avgörande supertiebreaket och slutade spela vid 2-8?! Men men, det är spelarna som dömer själva och de tyckte väl att det räckte där. Nicke hade dessutom gigantiska blåsor i handen, att han fullföljde matchen var en bedrift eller en dumhet, eller båda delarna. Och han gav sig inte efter det...

Efter ett par timmars väntan blev det dubbel, mot just gamle Nicke och tävlingsledare Gerdin.

R Nydahl/B Lidestam - P Gerdin/N Lövgren 6-4, 6-1

Ingen vacker syn, direkt. Utan att spela speciellt bra, spelade vi hem matchen tämligen komfortabelt. Motståndarna är habila dubbelspelare men saknar punch i servarna, så vi hyste gott hopp om att bryta dem. Men det var märkligt svårt till en början. P Gerdin har förmodligen den klenaste serven bland tävlingsmotionärerna i regionen (övriga spelet håller en helt annan klass), men den är ändå lurig, för den fungerar mer som en "tromb", den dör liksom. Så det gäller att parkera nära, nära servelinjen, vilket känns allt annat än naturligt. Att han sedan följer upp sin serve med att gå på nät gör att målbilden som mottagare blir fullkomligt absurd och svår att hantera, faktiskt. Fullkomligt unikt, måste upplevas.

I omklädningsrummet efteråt fick jag en pratstund med min baneman i singeln. Han berättade att han spelade Tranåstävlingen för att plocka poäng och bättra på sin ranking. Han drömde om ett stipendium, att få plats på ett college i USA. Jag kände mig schysst som hjälpte ungdomen fram i sina ambitioner ;-)

Imorgon är det en semifinal i dubbel på förmiddagen. Skulle det bli däng där skulle mina kids jubla, för då hinner vi hem till ett barnkalas på Leo's Lekland på eftermiddagen. Ingen support där, inte.

Nedan följer ett lite bilder från dag 1.

Ankomst Tranås. Bilen full av tennisgrejer. Men även av gubbigare grejer som kylväskor, termosar och skoblock.

Tävlingsledningen hungrade efter våra tävlingsavgifter. Här räknas pengar.

Ena halvan av Åtvidabergsklanen laddar för match.

Joakim & Peter samspråkar, kanske handlar det om tävlingar då båda killarna tävlingsleder varsin.

Förmodligen mest vältränad i hela tävlingen, förmodligen bäst fotarbete dessutom, färdigheter som inte räckte denna gång, trots att det var grus det handlade om.

Gamle Hank anländer, ett tecken på att finklasserna skulle börja.

Undertecknad har letat sig fram till nätposition. Foto: Peter Eriksson

Wallenstenar'n lyfter nästan från marken vid sin kraftfulla serve.

En stilstudie, precis så ska en forehand se ut.

En massa fika och tennistugg hann vi med.