Tennisbanorna låg 150 meter från föräldrahemmet. Där fanns en grusbana och, framförallt, en asfaltsbana. Den senare kunde vi barn härja fritt på. Där spelade vi ändlösa pass somrarna igenom, ofta hela dagarna. Vi lekte Wimbledon, där vi kunde rassla samman trettiotalet ungar på turneringsträdet. Uppdelningen var dock stenhård, de vuxna höll till på gruset, vi barn på asfalten. Jag tror jag var tonåring första gången jag klev ut på gruset!?Vi var så fästa vid vår asfaltsbana att vi som nyvuxna och nya klubbansvariga lade klubbens öppna tävling på den hårda snabba banan. Så under en tioårsperiod bjöds det in till Hardcourttävling på bruksorten, mitt i sommaren. Mest en lokal historia, men ibland kom lite folk från Mjölby, Väderstad och Tranås. Ett år förvirrade sig en "riktig" spelare dit, från Portugal. Men det är en annan historia.
Riktigt glad blev jag när jag i helgen såg att det "lektes" tennis på asfalten fortfarande. Det blev en timme på gruset (kan anas i vänstra hörnet) med banansvarig, som berättade att asfalten ska målas om nästa sommar, en ansiktslyftning som behövs, då det ser väldans ledsamt ut idag.
Jag får återkomma till hur viktiga dessa "gratisbanor" var för tennisen och hur sorgligt det är att de försvinner, en efter en.
2 comments:
Ah.. Gamla hederliga asfaltsbanor. Jo, jag växte också upp på sådana. Och precis som du så var det först när man blev lite äldre som man fick tillgång till de åtråvärda grusbanorna...
Numera är mina "hemmabanor" upprivda för att man skulle sälja av marken de låg på till åtråvärda tomter (sjönära). Fick tyvärr väl också effekten att tennisen mer eller mindre stendog i Karlsborg från att ha varit mycket stor (hur många orter med ca 4000 invånare hade 2 asfaltsbanor + 7 grusbanor (utspridda på 4 olika ställen i byn?) eftersom det var de 4 central belägna banorna man tog bort först. De andra banorna låg längre bort/inne på militära områden så det var inget som vi barn lätt kom åt... Sorgligt.
Jo, Peter, det är många asfaltsbanor där tistlar och maskrosor numer krigat sig igenom. De billiga asfaltsbanorna betydde mycket för tennisen, det är jag övertygad om.
I den lilla bruksorten jag växte upp i fanns en grusbana och sex-sju asfaltsbanor (gratisspel, såklart) där gatukontoret varje vår monterade näten. Det kryllade av ungar som spelade. Inte bara för att Borg, Wilander eller Edberg dominerade tennisvärlden, utan för att banorna fanns där att nyttja.
Post a Comment