Tjoho!

Det var länge sedan jag kom på mig själv att tjoa och applådera spontant framför tennis på teve, eller i det här fallet en fulström på datorn. Jag får nog återkoppla en handfull år bakåt, tillbaka till tiden då Federer fortfarande hade spring i benen och gled omkring som en smörklick på hardcourtbanorna. Men igår kväll under Madridfinalen blev jag oerhört entusiastisk över Djokovic, och då hejade jag egentligen inte ens på honom!?

Som han rörde sig, killen. Oj, oj, oj! Det var Mecir-klass! Han var helt klart i zonen. Han hade det där Wilanderska rycket, där serben rörde sig tiondelar innan Nadal träffade bollen. Det där flytet där det ser ut som att killen redan vet var motståndaren ska slå bollen.

Den ”nya” backhanden som serben visade upp var mycket Mecir-inspirerad också, allrahelst den raka varianten. Där Nadal har en backhand, som han antingen slår hårt eller jättehårt, så hade Djokovic massor av olika varianter, som satte myror i huvudet på spanjoren. Lite som att Federer har femtiotolv olika slice:ar på backhand (som i o f s församlingen lärt sig läsa numer...).

Tjoho, det här kan bli riktigt kul framöver.