En timme grönt

På vägen hem från jobb i Sthlm stannade jag till över lunchen i Linköping för att träna med gamle Björn. Perfekt att göra ett stopp på halva vägen och inte bara sträcka på benen utan verkligen få sig en rejäl träningstimme.

Vi spelade på Mjärdevis tennisbanor som var av typ Canada Tenn. Första gången jag provade detta underlag. Det var som en hybrid mellan grus och hardcourt. Perfekt för mig som brukar vara vilsen i övergången till gruset. Sedan var de hemskans snygga, blekt grågröna. En positiv upplevelse, helt klart.

Sedan fick jag ordentligt med pymmel under träningen, men det är en annan sak. Björn var nämligen på humör och då kan han vara riktigt... jäklig. Fast på ett bra sätt. Det blir alltid kvalitetsträning när vi spelar. Han ger goda råd och kan på ett osjälviskt sätt mala riktigt länge på sidor av mitt spel som trilskas.

Jag har bestämt mig för att låta känslorna svalla lite på träning, men sedan lägga locket på under match, så det ylades en del idag, ska erkännas. Jag var så frustrerad, bara. Sorry, Björn!