Nämen, lite retrotennis. En doft av åttiotalet, härligt.
Roger Nydahl - Michael Beigart 1-5 1-2
Det är inte ofta jag stöter på en tvättäkta "pusher/retriever", en vägg, nuförtiden. Det var mycket vanligare förr. Jag tror inte motståndaren slog en enda "winner" förutom på passerslag ikväll. Mäktigt!
Jag hade hellre mött en sådan här motståndare senare i utesäsongen. Nu kände jag mig i o f s med hela tiden i spelet, men när jag inte hunnit justerat spel & taktik för gruset så var killens fina defensiv alltför svår att bryta igenom.
Det var ett stort arrangemang, Vårruset, bara några meter från våran batalj. Mycket intressant att spela match med hundra decibel peppande "dunka-dunka" som bakgrund. Under andra halvan av matchen hörde jag ingenting alls. Jag hörde aldrig motståndarens träff, inte heller min egen. Vad gäller poängräkningen så blev kommunikationen kring denna högst bristfällig. Komiskt.
2 comments:
Jag gillar verkligen den där pusher-spelstilen. I Dalarna finns det en kille, H45a, som ofta går långt i Herrar B-klasserna. Han tränar aldrig tennis men spelar turneringar ibland. Inte sällan får han satsande juniorer på fall. Hans matcher är alltid jätteintressanta att kolla på.
Ja, fisklirare ska verkligen inte underskattades. Det är verkligen kul med variation i spelstilar.
Killen från gårdagen var dock ingen fisklirare utan hade hyggligt tryck i slagen, men hans taktik var solklar, att få mig att missa.
Och, som du påpekar, det bäddar för intressanta bollar, då jag verkligen måste vara aktiv, annars händer ju ingenting, alls.
Post a Comment