Devalvering

Det är dags för Esyluxligan igen. En timmes matchning i veckan. En äggklockebatalj mot diverse löst folk i en stilla lunk genom höst- och vintermörker. Jag hade stort utbyte av spelformen under förra inomhussäsongen, även om motivationen började tryta lite mot slutet då solen kom tillbaka.

Genom hela det gångna vinterhalvåret klängde jag mig kvar i min division med nr 3. Som ett mittenlag i fotboll blev det blandad kompott mot den aldrig sinande ström spelare som åkte hiss när omgångarna startade om. Nu när serien startar om för en ny säsong har jag blivit nedflyttad två divisioner. En revidering av min spelstyrka har förmodligen gjorts och andra spelstarkare spelare har nog tillkommit.

Annars känner jag mig inte sämre än tidigare. Idag hade jag ett lunchtennispass där träffen var riktigt bra. Det känns lovande inför innespelet. Att sedan utesäsongen blev en flopp får väl tillskrivas det faktum att min kärlek till gruset fortfarande är obesvarad. I år kunde jag bara vinna matcher utomhus när jag fick handikapp eller när motspelarna trillade omkull och skadade sig.

Men, men. Kroppen känns bra och jag har lyckats ducka ungarnas snor & hostfest. Hittills. Kan nog bli något av detta i alla fall.