Bergundacupen 2011 - final

Snöpligt slut på geggbatalj.

Roger Nydahl - Ulf Lundblad 1-6 7-5 1-1 uppgivet

Ett kort men synnerligen effektivt åskregn hade dränkt banorna i Öjaby. Så matchstarten flyttades först fram ett par timmar. Sedan jobbade Ulf och jag nån timme till innan vi fick banorna spelbara. Eller, nåja. Vår önskan och vilja att spela färdigt turneringen innan säsongslut kanske var starkare än förnuftet denna söndagskväll. Banan var mycket lerig och hal när vi satte igång spelet. Det hade hunnit bli skumt så elljuset trycktes på.

Ulf behärskade de svåra förhållandena mycket bättre än jag. Banan var oerhört tung och bollarna blev tunga som bly. Ibland rullade bollen in i en pöl i ett hörn och blev dyngvåt. "Jag tycker att du spred bollarna mycket i första set" var motståndarens analys efteråt. Sant, men det var bara för att Ulf spelade mycket bättre. Vi hade ett par riktiga publikfriare till dueller, om det nu funnits publik. Lillkillen satt troget på min bänk hela matchen och Eiden tittade förbi med bucklan under ett par game.

I andra set hade Ulf full kontroll. Sedan, vid 3-1 till honom blev det det lite märkliga turer, med betoning på just tur. Jag hade helt enkelt flax. Samt att förhållandena blev ännu svårare. Nu såg jag knappt bollarna, som blivit mörkbruna och ibland försvann, allrahelst om man skickade upp dem ovan elljuset. Vart de sedan trillade ner blev en överraskning. På något märkligt sätt kunde jag plocka åt mig det andra setet.

Ja, sen blev det knas. Närmast staketet var det fortfarande farligt halt. Vid 1-1 drattade Ulf omkull och sträckte sig. Läskigt och mycket snopet. Inte roligt alls. Det kändes som att Ulf var närmare segern än jag när det hände, så det blev en billig genväg till bucklan.

Det här var nog sista utomhussucken för egen del. Det kändes liksom som en avslutning på något, en märklig sådan.


Kolla bollarna. Ja, ni kan ju tänka er...