Head PT57a. Pensionsförsäkringen.Nä, jag hörde inga änglakörer, inte heller bröt solen igenom halltaket och bäddade in mig i jesusljus. Det var ju bara ett tennisracket, ju.
Den mest mytomspunna av alla Pro Stock-ramar, nätforum för racketnördar svämmar över av lovord kring denna racket som bara förunnas toppspelarna. Det är egentligen en gammal Head Pro Tour 280/630, fast tillverkad efter att produktionen av orginalet upphört, i Österrike, för proffsen. Alla PT57:or är sedan modifierade för enskilda spelare. Min tre köpte jag av Simon Aspelin och har då följaktligen fixats till efter hans önskemål. Turligen så gott som exakt efter mina också.
De spelar som mina PC600/PT10:or fast på steroider, typ. Samma härliga flex, samma känsla, fast biffigare.
Jag håller på att bygga om dem. Nya palletar, nya ändknoppar, mina gamla Fairway-lindor (fint ska det va!) och sedan ska nya i.Prestige-grommetar klämmas dit. Dessutom ska de kanske blyas upp några gram, korrigeras så alla tre har samma spec:s, nu skiljer det ett par gram. Racketsnickeri är jäkligt kul!
Meningen är ju att jag ska spela med dem. Kanske får de vänta lite grann på att jag blir steget långsammare, några kilo tyngre och lite gubbklenare, då lär de behövas för att hänga med ungdomarna.
Som materialgurun Henrik "Hank" Wallensten skrev i en kommentar till förvärvet; "Världsklass! Nu står du på materialvärldens Mount Everest-topp. Mission completed!" Onekligen kryper en känsla av tomhet över mig. Så då kanske racketkavalkaden avrundas här. Det finns i o f s en handfull mindre intressanta spadar kvar i förrådet, kanske blir det en uppsummering.
No comments:
Post a Comment