För dåligt, helt enkelt. För dåligt. Jag kan så mycket bättre.
Roger Nydahl - Erik Leonard 1-5 3-1
I första set spelade killen bra och jag inte alls. Jag gav bort poäng efter poäng i egen serve. Det kändes tröstlöst. Jag försökte verkligen hålla humöret uppe, fast jag egentligen bara ville springa därifrån.
Sedan hände något. Nytt set och jag såg att killen dröp av svett, blev steget långsammare och han började sprida bollarna. Samtidigt hittade jag nån slags rytm. Då fick matchen ett nytt ansikte. Motståndaren agerade nu ut det jag själv jobbat så hårt med att hålla inne under första set. Han kastade racketen flera gånger och klagade högljutt när jag lyckades sätta några returer och få till lite spel. Då blev jag som vanligt putt och började tjafsa tillbaka lite. Inte så bra kanske, men det kändes lite respektlöst från honom då han spelat ut mig första set och nu faktiskt med sitt utagerande förtog min spelmässiga uppryckning.
Nåja, så farligt var det inte. Ovan wobbligheter är säkert bara en reaktion på att jag inte sovit mer än 4-5 timmar per natt den senaste månaden. Att jag just hade genomlidit den rövigaste dagen på tio år på jobbet. Att hela min hjärna bara ville älta videokonverteringar, format och framerates istället för att hjälpa mig rätt på tennisbanan.
Det är alltid svårt med en ny motståndare. Efteråt visste jag hur jag skulle spela om det blir en nästa gång. Problemet är bara att jag redan glömt det. Det är baksidan av gubbslugheten.
No comments:
Post a Comment