Prince Original Graphite 110. Räddningplankan, min trygghet. Den här klassikern har följt mig under tjugo år. När helst jag gått vilse i racketmarkerna, har den likt en fyr lyst upp natten och jag har hittat hem. Under mina racketbyten har jag alltid återkommit till denna modell. Jag misstänker att jag en dag återigen hamnar i dess sällskap.
Jag köpte ett gäng, fyra stycken, under sent åttiotal. POG hjälpte mig få styr på mitt spel och med deras hjälp började jag plötsligt plocka åt mig KM-titlar hemma i Boxholm. De är både skarpa spelarspadar, precisionsinstrument, samtidigt som de är oerhört förlåtande.
I en allmän livsförvirring i mitten av nittiotalet sålde jag tre av dem och den fjärde försvann. Turligt nog kunde jag något år senare köpa tillbaka dem och nu släpper jag inte taget om dem.
Jag misstänker att dessa ramar rundade av kanterna på min klåpighet under en lång period. Förmodligen var det inte nyinköpens undermålighet som gjorde att jag återvände till POG, utan att jag inte kunde matcha de nya inköpen, spelmässigt. När jag för ett par år sedan började träna mer målmedvetet och ordnat, så passade inte POG mitt nya spel och jag tvingades överge dem. Eller, överge är inte rätt ord, de har en hedersplacering i min garderobsgömma. Jag är ett stort fan av POG. Jag bugar mig hela vägen ner till golvet.
Jag köpte ett gäng, fyra stycken, under sent åttiotal. POG hjälpte mig få styr på mitt spel och med deras hjälp började jag plötsligt plocka åt mig KM-titlar hemma i Boxholm. De är både skarpa spelarspadar, precisionsinstrument, samtidigt som de är oerhört förlåtande.
I en allmän livsförvirring i mitten av nittiotalet sålde jag tre av dem och den fjärde försvann. Turligt nog kunde jag något år senare köpa tillbaka dem och nu släpper jag inte taget om dem.
Jag misstänker att dessa ramar rundade av kanterna på min klåpighet under en lång period. Förmodligen var det inte nyinköpens undermålighet som gjorde att jag återvände till POG, utan att jag inte kunde matcha de nya inköpen, spelmässigt. När jag för ett par år sedan började träna mer målmedvetet och ordnat, så passade inte POG mitt nya spel och jag tvingades överge dem. Eller, överge är inte rätt ord, de har en hedersplacering i min garderobsgömma. Jag är ett stort fan av POG. Jag bugar mig hela vägen ner till golvet.
No comments:
Post a Comment