Hemsnickeri

Jo, jag har en handfull träspadar i gömmorna. Ett par av dem är jag så rädd om att jag inte vill spela dem. Ett par andra är helt enkelt inte tillräckligt bra. Då det var dags för träspadeturnering på Strandbjörket, blev det till att ”cruisa” lite på tyska Ebay. Där hittade jag ett Wilson Jack Kramer Pro Staff för femtiolappen. Ett tillräckligt billigt fynd för att våga ”modifiera” det lite. Ett helgerån, kanske. Men resultatet blev inte alls pjåkigt.

Jag började med att brassa på ordentligt med slipmaskinen, för att få ner greppstorleken från L5 till nånstans kring L3. Jäklar vad slipmaskinen tog bra. Kanske hade jag allför grovt sandpapper, för det tog inte många sekunder att radikalt minska greppet. Sedan skulle det finliras så att formen blev okej. Oj, nu tappade racketen sitt Wilsongrepp och fick ett mer Head/Völkl-liknande grepp. Ett litet missöde, men helt okej dock.

Målet var att jag skulle hamna på samma vikt och balans som mina K90. Efter att ha lagt på läderlindorna hade den exakt samma vikt som mina modernare racketar. Balansen var nästan rätt. Jag funderade på att stoppa lite bly i det urborrade handtaget, men kom fram till att ett modernt overgrip skulle göra den lilla skillnad som krävdes. Dessutom slapp jag dela handsvett med en okänd tysk farbror.

Till sist fick Kurt på Strandbjörket lägga på en tunn och mjuk multifilament, Technifibre E-Matrix, som skulle efterlikna natursena så gott det gick.

Inte pjåkigt alls, som sagt.