Att kalla hårt arbetande tennismotionärer för klåpare kanske är raljant. Det är en beskrivning som främst är ämnad åt mig själv. Så jag hoppas verkligen att inte någon tar illa vid sig. När jag nu befinner mig i gränslandet mellan en vanlig motionär och överårig, riktigt kass tävlingsspelare, vad är jag då?. Eller, rättare sagt, jag är en motionär som envisas med att spela tävlingar, men kanske inte borde, vad ska då epitetet vara?
I en annan, mycket högre profilerad tennisblogg, fick jag etiketten "elitmotionär" Och, varför inte? Det är både ros & ris på samma gång, yin & yang, bra men dålig. Så ska det vara. Jag utläser det som att jag är elit som motionär. Härligt att vara elit, härligt att vara motionär. Det kan jag leva med.
Men denna blogg får behålla sitt namn. För på onsdagskvällar, i vintermörkret, när toktröttheten molar i kropp & själ, när ramträffarna grasserar, när fötterna vadar i sirap, då är jag likväl en klåpare.
No comments:
Post a Comment