Jag läste i en av kvällstidningarna om Robin Söderlings medverkan i den inbjudningsturnering i Abu Dhabi som avlutade/påbörjade året. Där berättades det om flådiga hotell och en lyxtillvaro för Robin & gänget, ”marmor, bladguld & kristallkronor”
Den artikeln gav lite perspektiv. Vad kan vara den raka motsatsen till Abu Dhabi? Jo, förmodligen bortamatch i Klåparserien mot Anderstorp, en vinter för inte alls många år sedan.
Tidig start på söndagen, det är mitt i vintern och tjugo grader kallt. Den tidiga starten beror på att Anderstorp bara har en inomhusbana i en plåtlada och det ska hinnas avverka tre singlar och en dubbel under dagen. Det tar dryga timmen att bila genom ett vintrigt Småland. Framme i Anderstorp får vi vänta på värdskapet. Vi sitter alla tre, påpälsade i bilen, med motorn på.
Efter en stund kommer Anderstorpskillarna. De släpper in oss i omklädningsrummen, där det är märkligt kallt. Det ryker ur munnarna på oss. Nåt är fel. När vi tittar in i hallen är där lika kallt. Nu börjar motståndarna bli nervösa, likaså vi. Det är nästan tjugo minusgrader i hallen också!? Det rings febrilt i mobiltelefoner, en vresig, nyvaken medelålders man dyker upp, får igång värmesystemet, fläktar börjar bullra. Av någon anledning har värmen pajat under natten.
Vattenledningarna har fruset, så någon av motståndarna försvinner iväg för att fixa fram vatten till kaffepannan. Hur ska vi göra? Kan vi spela i minusgrader? Vad säger tävlingsbestämmelserna? Under en tyst fikastund börjar hallen tina upp lite. Ingen av oss vill flytta på matchen, det är svårt att skrapa ihop folk i Klåparserien och alla vill hellre spela än att skjuta upp den. Vi enas om att spela så fort det blir plusgrader i hallen. Det tar en stund.
Till slut går första singeln igång, det ryker ur spelarnas munnar. Vi andra sitter fullt påpälsade vid sidan och fryser. Ingen säger någonting vid sidbytena. Det ångar om spelarna.
Andra singeln och det är kylskåpskallt. Det är märkligt att jag helt glömt bort resultaten i de här matcherna. Jag minns mest röken ur munnarna och bullrande fläktar.
Tredje singeln, sen eftermiddag, det är min tur. Nu är det riktigt ljummet, säkert tio grader varmt. Det var mitt andra eller tredje försök mot samma Anderstorpskille. Jag minns inte om det var denna gången, den tredje, som jag till slut vann, eller om det var det andra försöket, där det blev knappt förlust i ett avgörande set.
I vilket fall, den tredje gången i Anderstorphallen hade jag lärt mig läxan. Golvet lutade åt olika håll och det fanns en handfull större hål, där felstudsen var rejäl, att ta hänsyn till. Just hålen hade jag svårt för, särskilt de som fanns i serverutorna. Motståndarna, däremot, verkade veta precis var de fanns. Nu, tredje vändan visste jag också, så jag prickade de stora bucklorna jag också och kunde vinna matchen ganska enkelt.
Efter dubbeln var det kväll och mörkt. Omklädningsrummen var fortfarande obrukbara, så vi lotsades bort någon kilometer, till en mekanisk verkstad, där vi fick duscha och byta om. Där var det varmt och luktade svett och olja från gubbarnas overaller. Som hemma på bruket i Boxholm.
Som sagt, långt från Abu Dhabi. Ett helt annat tennisliv.
No comments:
Post a Comment