Polyesterarm

Ytterligare ett bevis på hur klent byggd jag är. Det räckte med att jag bytte racket de sista tio minutrarna på dagens träning för att skaffa mig Polyesterarm. Nu är ju känslan av nysträngad Poly grym, så jag får väl ta den smällen när jag vill testa mina strängningsförsök.

Det är lite som med min äggallergi. Med jämna mellanrum måste jag trycka i mig en omelett, himmelskt gott, med efterföljande magont, för att bli påmind om vad som händer.

Ett gammalt Rossignol F200 med fullbädd SPPP var inte så dumt, det. I min enfald trodde jag att den smörmjuka ramen skulle kompensera för den styva strängbädden, men så var inte fallet. Då vet jag det. Det gamla Rossignolet är fullt spelbart, det skulle dock ta lite tid att vänja sig vid den enorma flex som den bjuder på. Anti-tesen till dagens racketar.

Det var premiärspel i A-hallen på Strandbjörket. En angenäm bekantskap. Men inte var underlaget långsammare än halvannan trappa ner, den gav bara skenet av att vara det. Annorlunda och kul, dock.