Okej, programmet om Mats Wilander på SVT blev väl inte så jäkla lyckat, tycker jag. Valet av gäst är det inget fel på. Mats och hans historia är nog så spännande och hans ofrivilliga insats var det inget fel på. På nåt sätt känns det som att Mats Wilander ibland haft lite otur i sitt gnuggande med media. Detta för att han säkerligen är en hyvens kille som visar tillit till folk och ställer upp på grejer. Det ska han ju ha en klapp på axeln för, då det visar på en positiv syn och inställning till de människor som närmat sig honom med olika förslag. Det är verkligen inte Mats som ska skämmas över att han läst upp dikter i teve, det är de som i efterhand raljerar över detta som ska skämmas.
Vad gäller teveprogrammet härom veckan så förstår jag verkligen växjöbornas upprördhet över att ha blivit exkluderade ur historien. Men det fanns säkerligen inget elakt uppsåt med detta, utan var nog en redaktionell fråga i stunden, där det blev litet skutt i historien, förmodligen för att kunna knöka in så mycket som möjligt inom programtiden. Det är så det brukar fungera och det finns säkert andra som också känner sig förbisedda på samma sätt, i andra program.
Själv tillbringade jag en härlig och solig sensommardag som tillfälligt inhyrd lakej till redaktionen, med uppgiften att åka runt och filma småländska miljöer där Mats rört sig i som ung (Strandbjörket fanns inte med på den lista jag fick!?), samt göra en liten ”synk” med Tobbe Thestrup och hans mamma. Av allt detta blev det ingenting alls i teve, vilket i o f s inte upprör mig, trots ansträngningen att släpa kameror och kringutrustning runt halva Kronoberg. Det ligger i tevemakandets natur och det finns säkert ett uttänkt redaktionellt beslut bakom valet att inte använda materialet jag filmade. Jag hoppas innerligen att jag inte filmade så klåpigt att det inte gick att använda, bara. Det vore skämmigt. Brukar aldrig hända, dock.
Jag fick i alla fall uppleva en alldeles egen ”Tour of Mats” i regionen på egen hand, inkluderat en schysst fikarast på konditori i Moheda. Kanske en spännande idé? Det finns ju stadsvandringar, så varför kan det inte finnas tennisrundturer?
Sen stod han där, några dagar senare, i Strandbjörkshallen, på banan bredvid, självaste Mats. Kul att se, verkligen. Sist jag såg honom spela tennis IRL var i en DC-match mot Ecuador i Norrköping 1984, mer än tjugofem år sedan.
- - - - - - - - - - - - - - -
Enlig VTS hemsida arrangeras nu ett eget litet ”Här är ditt liv” i slutet av oktober med Mats brorsa som gäst, med underrubriken ”via Växjö och Växjö TS”
No comments:
Post a Comment