Roger Nydahl - Joakim Starck 0-5 5-4
Första set, utskåpning! Det var något av det bästa jag sett i min motionsvärld, oj oj. Motståndaren tryckte tillbaka mig nästan in i väggen, det kändes som att mina fötter vadade i sirap, alla hans bollar var precis utom räckhåll.
Det är motstridiga känslor som cirkulerar i en klåpare när moståndaren spelar så himla fint. Såklart frustrerande att inte ens vara med i matchen. Samtidigt, så blir jag glad inombords när någon "som en själv", hittar zonen på det sättet. Och, sedan ett litet styng av avundsjuka, varför kan inte jag spela så bra?
I andra set började jag hålla serven. Vilket räckte fram till ett tiebreak, där jag vann ganska komfortabelt. Fast, egentligen var det inte min match här heller, jag var inte i närheten av att bryta Joakims serve. Det kändes inte som ett vunnet set, mer som att jag snattat nåt, typ. Det fanns bara en vinnare på planen idag, och det var inte jag.
No comments:
Post a Comment