Konsument av tennis

Som tennisklåpare, motionär, konsumerar jag tennis på flera olika sätt. Jag köper främst plats att spela på, banhyra. Men jag köper också diverse tjänster som färdiga aktiviteter, typ gruppspel, organiserade träningar, plats i tävlingar med mera, detta av föreningar jag är medlem i. Sedan köper jag förbrukningsvaror, bollar, skor, strängar, av diverse detaljister. Alla dessa tjänster och varor kan vara mer eller mindre prisvärda. Är jag aktiv, kan summorna lätt springa iväg.

I den delen av landet jag bor och verkar, är tennisen i en jämförelse mycket väl organiserad, här finns ett stort utbud av tjänster och prisvärda alternativ. Vare sig jag väljer att aktivera mig genom den större eller den mindre föreningen. Här finns också en hel del evenemang för motionärer, både i samband med andra, större, aktiviteter eller fristående.

Just tävlingar, för de motionärer som vill sätta lite extra krydda på tennistillvaron, tycker jag ofta är mindre prisvärt. Det är inte bara de saftiga priserna utan tävlingarna som evenemang, inramningen, som ibland känns fattiga. Även om jag nu inte ska dra alla över en kam.

Vill jag flexa musklerna och mäta mig med jämnåriga klåpare i ett DM, eller RM som det numer heter, betalar jag 280:- i tävlingsavgift, åker sedan vanligtvis minst tio mil till tävlingen, spelar min match, kanske tar mig förbi en första gubbe och får återkomma nästa dag, då jag får pisk. Ett sådant helgevenemang kostar mig då dryga tusenlappen med avgiften, bensinpengar och käk. På plats blir jag förvånansvärt ofta buttert bemött om jag nu hittar dit för det är oftast dåligt skyltat. Jag får troligtvis vänta länge på min tur, blir till slut tilldelad min motståndare och bollar som gått två-tre matcher för mycket, utan minsta tillstymmelse till ludd. Har jag tur finns det en kopp kaffe att köpa efteråt, innan jag sätter mig i bilen de tio milen hem.

Som jämförelse, som upplevelse, får jag för samma summa plats på en bussresa till en krogshow i storstaden, med middag och hotell. Eller en helgkurs i ornitologi med grillkväll och övernattning. Eller tio timmar tennis i hallen hemma.

Det finns säkert en anledning till att tävlingsavgifterna är höga. Men då är det desto viktigare att jag får en känsla av evenemang när jag köpt min plats, när jag är där. Att jag känner att jag delar en speciell upplevelse med andra likasinnade.

Vad vill en tennisklåpare då ha? Jo, efter anmälan vill jag ha en inbjudan, till min mejladress, med vägbeskrivning. Jag vill ha ett hej & välkommen när jag anländer, tillsammans med ett leende, tack. Jag vill ha ett skrivet kvitto på avgiften, utan att be om det. Jag vill ha en kopp kaffe, något som bara kostar ören i sammanhanget. Jag vill att matcher ska börja i tid. Jag vill ha nya bollar, eller nästan nya. Jag vill ha möjlighet till samkväm med tenniskompisarna på plats, sittplatser och möjligheter till fika. Jag vill ha rena och fungerande omklädningsrum med varmvatten. Jag vill ha ett tack & hej då, med ett leende.
Det var väl inte orimliga krav, eller?

Sedan så går det att göra evenemanget, upplevelsen än bättre. Med möjlighet till omsträngning, en bana att värma upp på, hjälp med vettiga priser på vandrarhem eller B&B's eller att arrangörerna slänger något på grillen framåt kvällen. Det vore nåt, det.