Onsdag, vid lunchtid. Då var den avverkad, gruspremiären. Som jag längtat, som jag har byggt upp en förväntan utöver det vanliga. Peppad till tusen, alltså.
Jag har desvärre minne som en guldfisk, jag hade även denna gång glömt hur svårt det är att ställa om. Det är nästan ett helt annat spel på grus. Så, hela rörelsemönstret måste nu kalibreras om. Det kräver även betydligt mer uthållighet, både fysiskt och mentalt, så orken måste snabbt bättras på, här och där.
Alla de där nästan hundra timmarna på inomhusgolvet knycklar jag nu ihop och kastar i närmaste papperskorg.
Jag och gruset har en knasig relation. Jag förstår att jag är tämligen medioker på det långsamma, fysiskt krävande gruset. Jag förstår att jag, mer än andra klåpare, lider av väder och vind, felstudsar och snedträffar. Jag förstår att mina servar inte kommer ge mig en endaste gratis poäng under de nästkommande fem månaderna. Ändå älskar jag det.
Så, kom igen bara, underbara jäkla brunröda gruselände, nu ska du få se på...
No comments:
Post a Comment