Måndagsdubbel

Debut i måndagsdubbeln. Jag blev tillfrågad om jag kunde hoppa in som vikarie i sista omgången för lag "De Ödmjuka". Det var roligt med massa surr i hallen, fullt med tennisspelare som stod och trampade i korridorerna, peppade på att gå på banan. Jag hittade min medspelare, hälsade artigt och knallade ut på banan. Motståndarna var förmodligen mer än hälften så gamla som oss och slog dubbelt så hårt.

Men, det var en sådan där kväll då allt kan hända. Jag och min nyfunne dubbelpartner spelade verkligen inspirerat och höll spelet uppe trots att motståndarnas servar och returer visslade kring öronen. Det var riktigt bra spel, från båda hållen. När klockan ringde första gången hade vi knipit första halvleken med 4-3. Sedan säckade ungdomarna ihop så det rann iväg snabbt i andra halvlek. Vi gick kvickt upp till 5-1 och efter det förlorade matchen tempo, både vi och motståndarna väntade på att klockan skulle ringa en andra gång.

Jag hade en riktigt bra kväll på servefronten. Jag dunkade in en handfull ess, men framförallt kunde jag jobba fram lägen åt min medspelare med serven. Då blir dubbel ett enkelt spel.

Jag har i tidigare blogginlägg uppehållit mig vid muskelminnet. Igår kändes det som att racketens muskelminne, om nu ett racket kan ha ett sådant, var kopplat till någon annan. Kanske trodde racketen att förre ägaren fortfarande höll i den eller nåt? Någon annan förklaring till bombardemanget från min sida har jag inte.

P. Suneson/R. Nydahl - A. Reinholz/T Ottoson 4-3, 6-2