Ryggen blev inte bättre. Den blev sämre. Jag kunde knappt gå under torsdagen och under fredagen lämnade jag jobbet för att leta upp någon som skulle kunna hjälpa mig med smärtorna. Omöjligt uppdrag. Alla de namn på naprapater och kiropraktorer jag fick hjälp med var nitlotter. En kompis med tidvisa ryggproblem förklarade att det ofta var så att det hann gå veckor innan han fick hjälp och då hann det ibland gå över.
Då jag var desperat åkte jag till och med till en mottagning och knackade på dörren, men blev vänligt men bestämt bortmotad. Det enda stället som var till hjälp var sjukvårdsupplysningen, där en äldre dam rekommenderade en dubbelkombo med Voltaren/Alvedon. Nåja, under helgen släppte så det värsta. Vid vridningar och lyft känns dock smärtan fortfarande.
Jag är lite vilsen i detta ska erkännas, då jag varit lyckligt förskonad från idrottsskador. Jag har ingen koll, märker jag!? Exempelvis, hur länge ska jag vila? En vecka? Sex till åtta veckor? Vad vet jag? Det här med internet gör mig bara än mer frustrerad. Så mycket goda råd som finns där kring skadebekymmer resulterar i än mer skador, i form av huvudvärk dessutom.
Idag passerade jag mina lunchtenniskamrater på vägen till stan. Avundsjukt kunde jag bliga på dem där de hade skoj, nyutsläppta på gruset. Jag fick ännu ett namn och nummer till en ryggspecialist av en omtänksam Bernth. Jag ringde direkt, det fanns tider imorgon, men då är jag på jobbresa söderöver, på onsdag var ryggspecialisten borta... Jag hinner nog självläka innan någon lyckas knåda eller knäcka den där kroken som röven hänger på.
No comments:
Post a Comment