Tuesday, February 2, 2010

Personal Stringer

Min gode vän Björn är min personlige strängare. I över tjugo år har han strängat mina racketar. Han gör det fantastiskt bra. Varje gång, så gott som, jag låtit någon annan än Björn göra jobbet har jag blivit mer eller mindre besviken.

Alla tennisintresserade vet hur viktig strängningen är, det är ingenting som får lämnas åt slumpen. Visst, det finns enormt duktiga yrkesmän inom det här gebitet och lyckligtvis sådana i min direkta geografiska närhet. Annars finns gott om klantar som strängar runt om i vårt tennisland. Jag har upplevt riktiga skräckexempel, allra helst när det utförts i sportdetaljisters regi.

Att bara Björn strängar åt mig handlar inte bara om hans förträfflighet vid maskinen utan också om att vi delar ett märkligt intresse, att jag någon gång i kvartalet njuter av att tillbringa en kväll i Björns sällskap, gafflandes om polyesterns ondska, att hitta den multifilament vars ”ping” mest liknar natursenans, startklampar, sentryck och string savers. Allt medan Björn klipper bort den gångna säsongens senor och snörar dit nya. Det handlar om att dricka starkt kaffe och helt enkelt nörda ner sig i något helt meningslöst. Eller hemskt viktigt, hur man nu ser det.

Jag strängade själv under en handfull år under mitten av åttiotalet. Det var en bordsmaskin med vev som jag under den här perioden plockade fram så gott varje kväll. En aldrig sinande ström av racketar passerade föräldrahemmet i Boxholm. Jag höll på att bli galen.
– Jag behöver båda racketarna imorgon innan fem, jag har match då. Det blev omåttliga krav till slut. Efter läxläsning och jobbet på bion så skulle jag dessutom hinna med att stränga två-tre racketar på kvällarna. Jag slutade stränga racketar och det var tur att Björn fanns i närheten som kunde hjälpa mig med det.

Jag har på senare tid arbetat upp ett sug efter att stränga igen, så kanske, om jag ramlar över rätt maskin, börjar jag igen, för husbehov. Bara kanske, för jag vill egentligen inte missa de där sessionerna med starkt kaffe och diskussioner om nödvändigheten av power pads.

No comments: