Ur gömmorna 10

Kennex Black Ace. Alla gillade den. Alla gillar den.

Den här gamla racketen från mitten av åttiotalet har varit något av en vandringspokal. Den fungerade som ett slags låneracket, när någon slagit sönder sin racket, eller det ordinarie racketet stod i mitt rum i väntan på strängning. Alla som spelade med den gillade den. Ingen ville dock behålla den.

Det är en riktigt bra racket. Den gyllene medelvägen mellan de klassiska modellerna Pro Staff & Graphite Edge/Pro/Prestige. Jag förstår verkligen inte varför den inte blev en storsäljare. Kennex hade ju ett hyggligt affischnamn i Henrik Sundström men ändå hittade inte märket ut till massan.

Pro Kennex har hela tiden fått lida av att vara i skuggan av de stora märkena. Det har varit svårt att slå sig in bland de stora. Donnay gjorde det med hjälp av Borg. Babolat gjorde det med hjälp av Nadal. Ingen har kommit till Kennex undsättning.

De mindre rackettillverkarna kan förmodligen göra hur välgjorda modeller som helst även idag, utan att nå ut. Kanske skulle jag byta till Kneissl, Gamma eller Avery för att sprida gracerna lite? Eller varför inte Kennex? Det finns en ny Black Ace för tvåtusentalet. Fast jag misstänker att den bara är en skugga av orginalet, så som alla andra uppföljare.

Oj, nu blev jag sugen på att spela med denna, jag får nog ta och stränga upp mitt gamla Black Ace.

(Apropå klåperi, kolla in den minst sagt bisarra "lagningen" från åttiotalet!? Det var faktiskt vanligt att "komplettera" en strängning, i detta fall med avvikande färg på senan. Hu!)