Ur gömmorna 1

Prince Classic, en sjuttiotalare, en verklig "Classic" Inhandlad på Erikshjälpen för femtiolappen. Jag vet, det är ett överpris, men när jag såg buttcapen med dekalen istället för den vanliga Prince-loggan kunde jag inte låta bli. Och, kolla det snygga fodralet! Jag lät det sitta kvar på bilden. Att det är en gammeldags racket känner man direkt, då den är en rejäl kluns. Den klockar in på strax över 370g, vilket med moderna mått mätt är nära på en omöjlighet att svinga. Inte ens dagens proffs använder så tunga racketar. Förutom vikten så känns den ovanligt modern att spela med, den har härlig kontroll och bra fart på bollen. Den lider inte heller av moderna racketars sura "pocketing", där bollen försvinner för en tiondel, inne i träffen, utan skickar iväg bollen med härlig närvaro. Den är snyggt patinerad med en jämn och fin slitning i aluminiumet kring toppen.

Jag kan inte säga att jag suktade efter en sån här som ung, även om jag tacksamt hade emottagit den som tolvåring. Jag ville ha ett Prince Woodie, vilket jag också ett tag hade. Jag minns däremot att jag i smyg suktade efter brorsans Prince Pro däremot, den uppdaterade och lite styvare modellen som var svart och guldfärgad. För den spelade jag riktigt bra med, vilket senare ledde till att jag en längre period blev en POG-spelare. Gamla Princeracketar, i synnerhet de tidiga åttiotalarna, är underskattade, de står sig allesammans finfint i dagens konkurrens. Modellerna Pro, Graphite & Magnesium, speciellt.