Igår blev det två vändor. På morgonen hoppade jag in som sparring åt en duktig juniortjej och på kvällen spelade jag min Öjabytimme med Ola & Christian. Vilken skillnad på morgon och kväll!? Den första kvarten på morgonen kunde jag inte för mitt liv få styr på bollen. Jag var orolig för att göra ett dåligt jobb, att inte bjuda till det motstånd jag var där för att leverera. Men, som tur lossnade det och jag kunde spela ut.
Jag tror att det handlar om muskelminne eller nåt. Kroppen vill inte koordinera sig så tidigt på morgonen. Viljan finns där, men inte rörelserna, till en början.
På kvällen var jag alldeles slut i hjärnan, efter en tuff dag på jobbet. Men ändå flyttade jag runt, hamnade rätt till bollen, som en zombie, utan att tänka. Borde det inte vara tvärtom?
De gånger jag spelat klåpartävlingar och fått morgonmatcher, har jag gått klockan 06.00 och sprungit en kort sväng, bara för att väcka kroppen. Men det har ändå knappt räckt. Vafasen, jag ser mig själv som morgonmänniska. Hur ska jag lura kroppen?
No comments:
Post a Comment