Då jag var hemma från jobbet igår med feber och värkande bihålor, trodde jag inte ett dugg på träning idag. Men framåt eftermiddagen klarnade det upp i hjärndimman och när det blev kväll kunde jag inte hejda mig, utan cyklade ner till "Tandbölket", som våran lilltjej kallar stället.
En timme med Andreas är alltid nyttigt. Han spelar med det där högre tempot som jag verkligen behöver matcha mig emot. Han spöar upp mig ordentligt, men på ett renhårigt och uppfostrande vis. Det behövs ibland.
Redan under inbollningen kände jag att den träff som varit försvunnen under Tranåshelgen nu var tillbaka. En härlig känsla. Mina forehands satt där de skulle igen.
Visst, Andreas bröt mig blankt, direkt, men jag hängde med. Och, då han hade en synnerligen usel dag på servefronten kunde jag följa honom till 4-4 innan han slank iväg med setet. Strunt samma, jag spelade bra igen och trots att Andreas glänste med en handfull "tevebollar", såna där overkliga slag som man bara ser på teve, som avslutning, cyklade jag hem med en positiv känsla.
En dubbelkombo Alvedon/Ipren och så lite Nezeril så kommer jag nog sova gott efter detta.
No comments:
Post a Comment