"en inställd konsert är också en konsert" Ulf Lundell
Roger Nydahl – Pawel Mendel w.o
Att vinna på att motståndaren inte dyker upp är aldrig kul. Eller, det kan bli kul, om förutsättningar är underliga. Som en kompis, som vann ett Klubbmästerskap utan att vinna en enda match.
Sedan blev det match igår. Mot en träningskompis från lunchtennisen.
Roger Nydahl – Bertil Karlsson 6-2 6-3
Det finns tennisspelare som är bättre än vad de själva tror, Bertil är en sådan. De gånger vi spelat match har jag vunnit. Annars, på träning, är det en helt annan sak. Med den verktygslåda som han besitter skulle han kunna knocka mig vilken dag som helst. Ibland vill jag bara säga, ”Om det bara gör så här och så här, så spöar du skiten ur mig!” Men det gör jag inte. Självbevarelsedrift, kanske ;-)
Siffrorna ovan visar inte heller sanningen, så en lätt vinst var det verkligen inte. Vi hade ett bl a ett game av smått episka mått, som nästan tog tjugo minuter att spela.
Annars finns det gott om spelare som överskattar sig själva. De är värda ett eget kapitel. Jag får återkomma till det.
No comments:
Post a Comment