Under helgen, under mina barnvagnsvandringar, passerade jag Strandbjörket några gånger. Roligt med folkliv och tennisfest. Sover bebisen som planerat kan jag dessutom stanna en stund och kolla in kidsen. Mest har jag hunnit se 12-åringarna. Kul!
Lite iaktagelser då. Snällt och lugnt hittills. Jag har inte sett några psykbryt eller tårar. Bara väluppfostrade och artiga ungdomar. Däremot så tar ungdomarna som vanligt efter förebilderna på teven, så det skallar av ”C’mon” och ”Vamos”, vilket känns lite märkligt. Finns det inga inhemska uttryck att blanda upp dessa med? Jag hörde en hemmaspelare använda ”Nu kör vi!” istället, vilket kändes uppfriskande, men han småhånades faktiskt för detta av sin ”vamosande” motståndare.
Hårt slår de, småttingarna. Om det sedan är bra eller inte låter jag vara osagt. I vilket fall så har därmed månbollandet i den yngre klassen minskat, vilket säkert arrangörerna tackar för, då matcherna kortas ner med någon timme eller två i många fall. Att de halvvuxna sextonåringarna slår hårt säger jag inget om, men det går att slå hårt på olika sätt. Ibland önskar jag lite större variation i spelet hos de äldre. Som åskådare kommer jag på mig själv vandra vidare till en match i den yngre klassen, då det händer lite mer där.
Den taktiska briljansen är dock inte alltid utvecklad hos de yngre heller. Ibland kan jag se duktiga spelare ge bort matcher bara för att de inte tänker till på banan. Ett exempel var en hemmaspelare vars motståndare inte hade någon backhand, alls. Det var tokjämnt, men hade hemmakillen styrt över spelet på motståndarens backhandssida hade han inte tappat ett game, nu satsade han på crossdueller på forehand och tappade matchen istället. I ett sådant läge vill jag bara skrika över parken, ”Men spela på hans backhand, han får ju inte över bollen då! Dessutom har han dåligt flås och är redan toktrött, så spela längre dueller!” Men jag håller såklart klaffen.
Just dåligt flås är en annan iaktagelse. Ovanligt många kids låter som blåsbälgar efter ett set. Är det så att tennisen kombineras med Playstation istället för fotboll eller innebandy numer? Jag vet inte? Förr tyckte jag att kidsen var som Duracellkaniner, men nu tryter orken snabbt. Skicka ut dem på en runda runt sjön eller nåt...
Sedan, nu kommer gubbgnället till slut, är det en styggelse med detta kånkande på snuttefiltar. Finns det verkligen inga regler kring detta? Ska man få torka sig på en knallgul kexchoklad-badhandduk mellan varje boll? Får man verkligen hänga upp denna kexchoklad-badhandduk i axelhöjd mitt på kortsidan, mitt i motståndarens blickfång? På Strandbjörket har de föredömligt domare på varje match (en lisa för själen att se!), vilka i alla fall kunde försöka stävja den här trista utvecklingen. Kanske är det just dåligt flås som orsakar denna torkerifest?
Det lär bli fler barnvagnspromenader, så kanske blir det fler iaktagelser.
No comments:
Post a Comment