KM-final i Öjaby

Ärligt, jag trodde jag hade en chans. Men det är fortfarande klasskillnad. Suck.

Roger Nydahl - Andreas Eidenskog 1-6 3-6

Jag såg fram emot matchen med tillförsikt, verkligen. Men redan efter ett par game var matchbilden klar. Jag kastade bort ett par onödiga bollar i varje eget servegame till en början, tappade dessutom serven ett par gånger. Två gånger tidigt i seten dessutom. Jag fick inte komma in i matchen, helt enkelt. Visst, jag hade breakbollar ett par gånger, men lyckades egentligen inte störa Andreas alls.

Att få häng på Andreas känns inte så långt bort dock. Enda trösten, bara att träna vidare.

Andreas spelade sparsamt. Gjorde inte mer än han behövde. Några gånger visade han upp sina patenterade forehanddräpare. Oj, ingen annan motionär i landet kan vara bestyckad med en sådan Gonzales-forehand. Mest imponerande är dock när han slår den med full kontroll, längst ut på sin backhandsida.

Sedan så hade Andreas lite flyt också. Så var det. Linjeslickare, nätrullare och lite shanks trillade in här och där. Jag tror att jag själv är inne i en oflytperiod, som kommer vägas upp med toktur till nästa år, eller nästa decennie, känns det som.


Som bilden visar var det inga gubbspelare som svingade några tweeners här, utan riktiga karlar som spelar med riktiga players racquets (blink, blink). Är det nån bloggläsare som vet var man kan hitta fler Wilson PSC 6.1 Stretch, så säg till. Andreas behöver fylla väskan.

Nej, det har inte snöat i Öjaby. Andreas hade saltat banan rejält under veckan. Banan var knallhård, den var snabbare än inomhusbanorna vi vanligtvis spelar på. Andreas försäkrade att han inte saltat "på" banan, utan bara kring den, men jag vet inte... ;-)

Saltet påverkar bollarna också, de fluffar inte upp sig utan blir släta och snabba, vilket kanske bidrar till känslan av snabbhet. Slickar man på fingrarna känner man hur otroligt salt det egentligen är. Undrar om det påverkar natursenorna också?

En annan pikant detalj är Andreas "retroväska" Han använder bara sin Tretorntrunk från sjuttiotalet i skinnimitation. Fräsigt.

Nä, nu vill jag träna mer. Gapet mellan mig och "B-spelarna" måste minskas snabbare om jag ska hinna bli en sådan innan lårbenshalsarna börjar knaka. JSM på Strandbjörket spiller över på banorna på nejden. Det skaffar dock oss ambitiösa motionärer lite bryderi. Var ska vi träna? Hovmantorp? Alvesta? Nu gäller det att bli lite kreativ för att få ihop sin veckodos några dagar framöver.