Nu är vi framme vid den tiden på året då vi tennisklåpare kryper in i stugvärmen igen, eller inte. Under slutet av augusti och början av september är det ofta stor förvirring kring huruvida det ska spelas kvar på gruset eller knallas in i hallen. Dubbla paret skor i väskan alltså. Ofta bestämmer vädergudarna åt oss, vilket är tacksamt.
Det här tycker jag är skitjobbigt (fult ord, jag vet...)! Jag har väldeliga svårigheter att byta underlag och det har inte blivit lättare med åren. Att hitta sitt spel på långsamt grus eller snabbt innegolv kräver en omställning även för en motionär.
När jag spelade av en timme mot Peter L på lunchen igår skojade vi om det här. För, naturligtvis, spelar det ju inte någon som helst roll för oss som spelar för glädjen i att röra på sig och smäcka till en gul boll. Det fins ju inga krav på att jag ska leverera något som helst resultat eller liknande. Såklart. Så, varför bry sig?
Jo, för att det här faktiskt förtar glädjen lite grann. Jag blir jäkligt förvirrad och känner mig olustig och osäker.
Tidigare år har jag försökt köra på en klar linje, jag har bestämt att det är ute som gäller till mitten av september. Jag har tackat nej till träningstimmar då de varit på fel underlag. Men i år struntar jag i allt sånt. Jag får omfamna den här förvirringen och rycka på axlarna åt eländet.
Hur gör ni?
3 comments:
Jag växlar inte mellan underlagen utan kör på grus så länge det går. Härligt vara utomhus och det är också svårare spel och därför mer utvecklande. Har också märkt att jag kan få ont i kroppen av att växla. /H45a
Alla klubbar borde ha Canadatenn och elljus! Då kunde vi spela ute till snön kommer =)
Jag följer strömmen bara. När min medspelare vill vara inne så följer jag med. Det går som det går ändå :)
Post a Comment