En kort visit i hembygden. Jag hann ändå med 2 x 2 timmars högkvalitativ träning med gamle Nicke. Som traditionen bjuder spelade vi också match om vem som är bäst i Boxholm, trots att jag lämnade köpingen för snart tjugofem år sedan. Jag fick vara Gast, så fick Nicke vara Heim, enligt logiken. Gast vann återigen. Det blev jämnt som attan mot slutet, då vi inledde med en hård inbollning i trekvart och Nicke är tränad för marathon, vilket jag då inte är.
Banan var återigen som en dröm. Klart bäst av alla grusbanor i år också. Plan som ett salsgolv, inte en felstuds på fyra timmar. Det vilar en aura av japansk trädgård över anläggningen.
1 comment:
"Fulgrus" i händerna på en mästare kan resultera i en bana värdig en grandslam final. Synd det var en lite liten bild. Hade velat se dansgolvet i en stor 1200*800 storlek =) Ser ut som en magiskt fin symbioas av glidgrus, fukt och jämnhet i underlaget
Post a Comment