Efter att ha ramlat på varandra femtiotolv gånger i tävlingssammanhang, där jag ständigt, ständigt dragit det kortaste stråt, fick jag så till det ikväll. Gotcha, Johan Finnhult!
Skämt åsido, det var hyvens av Johan att sparra en tennissvulten tennisklåpare efter att jag haft ett tre veckors uppehåll, detta mitt i sommarstiltjen på Strandbjörket. Att jag vid timmens slut låg på plus i poängräkningen känns mer som en kuriositet. Hade matchandet spelat någon som helst betydelse, hade Johan med största sannolikhet sedvanligen tvålat dit mig. Ständigt denne Finnhult!
Annars så kommer den här träningen gå till historien genom att Johan ställde mig på fel fot så pass grovt att jag "gubbramlade" och det uppstod betydande blodvite. Hu!
Omplåstring, så kör vi vidare i morgon. Nu är vi igång igen.
No comments:
Post a Comment