I en kommentar till ett tidigare inlägg fick jag frågan om hur en motionär väljer sitt tennisracket. Eftersom jag har sjuttioelva stycken racketar skräpandes hemma är jag förmodligen helt fel person att ge goda råd. Men så tänkte jag på alla ”dåliga” goda råd jag fått på vägen och ändrade mig. Så, som komplettering till alla dessa förutsägbara ”Racquet Buying Guides” kommer här lite andra råd än de vanliga.
”Skit du i ditt, så skiter jag i mitt”
Alltså, lyssna inte på alla goda råd, allra helst inte från racketbranschen eller detaljister. Det finns såklart marknadsföringsplaner på när, var och hur vi ska säljas på vår utrustning. Det är inte bara av omsorg som vi motionärer tilldelas produkter att inhandla, rackettillverkarna vill ju såklart tjäna pengar (inget fel med det...). De stora jättarna dominerar, men det är inte alltid deras grejer passar oss bäst. De modeller som bjuds passar inte alla, heller. Ta inte den enklaste vägen, ta inte första bästa racket.
”Andrahand i första hand”
Köp begagnat! Det finns lassvis med fina racketar på framför allt auktionssajter, men även på varubörser och loppisar. Eller varför inte ta en titt på klubbens anslagstavla. Det går att hitta finfina racketar för en spottstyver om man nöjer sig med förra årets utseende på designen. Ett tips är att köpa begagnat och sedan byta grommetarna (rambanden) och grepplindan, så har man en så gott som ny racket. Tyska Ebay är en skattgömma, de flesta tyskar skickar gärna racketar till skandinavien om man ber snällt.
”Undvik lightprodukter”
Akta dig för racketar som har tillnamnet Lite, Team eller Elite. Det är oftast lättare och enklare versioner av de riktiga doningarna, målade så att man kan tro att det är ett Nadal-racket eller Federer-dito. Visst, ett lättare racket kan vara en välsignelse för en junior eller klent byggt vuxen. Men faktum är att en normalt fullvuxen kvinna eller man utan problem kan använda normaltunga (320-350g) racketar. Jag tror att ”light”-racketarna har lika stor skuld till skador i handleder, armar och axlar som alltför styva racketar och polyestersenor. De premierar felaktig teknik där racketens massa inte används på rätt sätt.
”Höj ribban”
Jag tror att det är bättre att använda ett racket som kräver att man flyttar på fötterna. Ett racket som kräver att du vrider upp och förbereder slaget. Ett racket som kräver att du slår i mitten av träffytan. Alltså, ett racket som är lite mer krävande. Det är lätt och bli lat och slarvig med moderna doningar. Förr, på trärackettiden, straffade det sig direkt om man var lat.
”Ska vi byta grejer med varann?”
Provspela dina tenniskompisars racketar, provspela motståndarnas, provspela allt. Att hitta rätt racket är inte lätt så måste hjälpa varandra. Så, är du nyfiken på ett racket, låna av någon som har ett sånt. Låna det en vecka eller två. Stränga om det med dina strängar om så krävs, bara du kan utvärdera det på rätt sätt. Har du lyxen att ha en tennisshop där du spelar, testa igenom hela sortimentet.
”Storleken har ingen betydelse”
Midsize, Midplus eller Oversize? Det handlar inte om träffyta utan om känslan i racketen, tycker jag. Jag har spelat med allt från stora POG:ar till pyttiga Adidas GTX Pro och ärligt talat så sitter känslan mer hur ramen är byggd än storleken på den. En motionär måste inte ha ett stort fett Prince.
”Fortsättning följer”
Rätt racket kan ha fel strängning, eller fel greppstorlek, eller helt enkelt fel grepp. Rätt racket kanske behöver tio gram bly på rätt ställe för att funka. Det finns fler variabler i ekvationen. Så, börjar man känna att man är något på spåren gäller det att inte luta sig tillbaka och nöja sig. Nu börjar finliret, där det går att finjustera ditt instrument tills det låter helt rätt i dina händer.
Finns det fler goda råd i församlingen, fyll gärna på med kommentarer.
7 comments:
Härligt, Roger! Underbara tips.
Mitt tips är att se till att använda den racket (med rätt strängning, vikt, flex, balans...) som gör att bollen hamnar där man siktar! Provspela! Många!
Går bollen för långt? Går den för kort? Vrider sig racketen i handen om du träffar illa? Sitter slagen i nätkanten?
Och, för guds skull: se till att ha vettiga BOLLAR!
Tack Roger. Det där med att prova andras racketar har jag inte ens tänkt på, men nu när du säger det så blir jag sugen att gå ner någon lunch och kanske prova nåt av dina trimmade ett par slag :)
Andreas! Du är så välkommen att testa runt i högen. Det finns att välja på, främst gamla godingar från åttiotalet. Säg bara till så laddar jag väskan till valfri lunchtennis eller annat tillfälle.
Sedan måste jag bara uppmärksamma den snillrika idé som Kurt på Strandbjörket genomfört i sin shop. Där finns ett batteri av testracketar som går att hyra för en symbolisk summa. En summa som sedan dras av på priset på dessa exemplar, som därför betingar ett allt billigare pris efter varje provspelning.
Björn! Jag hade BOLLAR på min lista in i det sista. Sedan så renodlade jag det till att handla bara om spadarna. Du har rätt, bollarna är en del i ekvationen.
Så här kommer den igen. Trycklösa bollar en styggelse!
Alltså, för att kunna veta vad som är vad, för att kunna veta att det är racketen som ger effekten (t.ex. att bollen hamnar där man vill, när man vill), så behöver man undanröja alla potentiella störvariabler.
Bollarna är den enskilt största störvariabeln! Ska men speltesta "rättvist", så bör det helst vara med samma motståndare, samma bana, utan att vara bakfull (om man nu inte brukar vara det när man spelar), och med likadana, schyssta bollar som man brukar ha... Typ.
STRÄNGNINGEN är förmodligen den andra mest viktiga variabeln, pissig och ojämn strängning gör världens bästa racket oduglig, speciellt om den har träffyta > 90 kvadrattum. STRÄNGARNA därefter; speciellt att ha för tjocka och stumma strängar på en stum, lätt och liten racket.
Och, apropå bollar, igen: trycklösa bollar borde vara olagliga. Usch. Men även gasbollar varierar. Bra gasbollar som ger god bollkontroll och inte förstör armen är t.ex. Head ATP och Tretorn Stockholm Open. Dåliga gasbollar, som liknar trycklösa, är t.ex. Tretorn Serie. De bollarna kan jag inte få att dyka innanför baslinjen nästan oavsett racket, strängar, motståndare, och bana.
Igen: racketen är det verktyg man har för att få bollen dit man vill, som man vill, när man vill. Ja, och sedan måste man förstås "bara" göra jobbet rätt, själv.
(Tacksam för kontaktuppgifterna till den potentielle dubbelpartnerersättaren till Tabergsdalen Indoor, förresten, Roger!)
Amen!
Mycket bra inlägg Roger. Nästan så jag skulle vilja ha dig som gästbloggare på amqj.se med detta inlägg så det får fler läsare. Sån fin info vore synd om inte mer får ta del av!
Bra ni behandlar bollar i kommentarerna. Bollar har sjukt stor betdelse. En sena som känns ok med Wilson US Open kan kännas kalkon med Tretorn Series.
Just tretorn series är svårt att kontrollera och man får ha lite tightare strängning får att kunna hålla den bollen i banan. Det är f.ö den enda bollen jag får känning i armbågen av (bland gasbollarna då givetvis...)
Ja allt seriöst testande är ju beroende på att man kan bli av med felkällorna. Och det är just den biten som gör mig så ambivalent. Den största felkällan är ju jag. Inte ens mina bästa slag är perfekta. Går det att hitta rätt rack när man i snitt kanske bara har en 80%ig bollträff?
Och så är det solklart att man inte kan spela mer än högst tre gånger med Wilsons gasbollar och eller två pass med babolat.
Vilka dagar brukar du gå på lunchtennis Roger?
Andreas, jag brukar finnas på plats på måndagar. Om det är nåt särskilt du vill provspela, säg bara till innan.
Post a Comment