På allmän begäran, eller nåt

Kort uppdatering, med anledning av kommentarerna till nu föregående inlägg.

Jag spelade hela lunchtennisen med PT57:an. Och, med rätt strängning förstår jag hela grejen. Den är mjuk som smör men samtidigt bestämd. Det säger liksom "tjoff" när man smäller till bollen. Nu satt volleyn där den skulle och serverna blev tunga och fina. Jag har dock fortfarande svårt att få styr på backhanden. Helt klart lovande molijox.

Lite svårt att hylla eller förskylla Hyperion som tvärsträng. Jag var i sjunde himlen bara över att spela med en färsk och krispig strängning. Får återkomma kring detta.

På vägen ut från hallen så jag ett gäng PT57:or i samma pj som mina ligga i Kurts strängningshög. Verkar blivit en poppis racket helt plötsligt!?
De här såg misstänkt lika de som Arnaud Clement spelade med... ;-)

Och så, en bild på knutarna. Dubbelt halvslag om egen part, nästan. Jag är ju gammal scout, ju.