Premiär!

Första tävlingen för lillkillen. Lilla Masters, en förmiddag på sportlovet. Han verkade inte alltför nervös. Han undrade mest om det var nån han kände där.

Först var det genomgång. Förkortad bana, teknikboll och lite taktiktips. Sedan lite tips till föräldrarna också, folkvett.

På banan gick det riktigt hyggligt för lillkillen. Det är inte lätt första gången, alltså. När bollarna i princip aldrig hamnar där de ska, från nåt håll, så blir det sisådär med tekniken.


En iaktagelse vad gäller just 8-10-åringar är att de killar och tjejer som har kontroll på kroppen och koordinationen snabbt får ett stort försprång. Bäst idag var lillkillens träningskompis Liam, en kille som har fantastisk kroppskontroll och bollkänsla men något bristfällig teknik. Våran lillkille har finfin teknik men är fortfarande kalvig och vinglig. Det gäller att inte ge upp, det brukar ordna sig vid 11-12-årsåldern.


Största applåderna fick lillkillen då han lyckades vinna matchbollen i en av matcherna trots att den fastnade i racketens hjärtstycke!? Hur detta egentligen gick till kan bara domaren, William Rosengren, förklara. Den sistnämnde var för övrigt klart bäst på plan. Med en ängels tålamod rabblade han siffrorna samtidigt som han regisserade killarna och dessutom agerade bollkalle. "Nej, en serve till i andra rutan" kan man bara säga ett visst antal gånger innan man blir tokig och springer till skogs.

"Jag kom tvåa" var lillkillens glada kommentar efteråt. Det var nåt att skryta med inför morfar.