Flera tennisbekanta har frågat mig om jag inte gör videoupptagningar av mig själv och andra för att få en bild av hur tekniken ser ut på tennisbanan. Frågan är föranledd av det faktum att jag jobbar med dylikt på dagarna.
Svaret är nej. För en ambitiös motionär kan verkligheten grina en så illa i ansiktet att man inte vill ta i ett racket på veckor när man konfronteras med en tvådimensionell upptagning från tennisverkligheten.
Jag gjorde ett försök för ett par år sedan. Om jag hittar klippen ska jag försöka lägga upp något av dem, bara för att visa att jag har självdistans. I alla fall, på bilderna kunde jag se den brutala verkligheten. Först trodde jag att det var något fel på kameran, att den spelat in i slow-motion. Sedan såg jag att jag inte rörde på mig, alls. Värst, jag var något som man i Ö-götland kallar för "strakbent", vilket betyder att jag inte böjde på knäna. Jag såg ut som en vandrande pinne!? Efter detta försök har videokameror fått stanna hemma.
Allvarligt, så tror jag att videoupptagningar visst kan vara ett mycket nyttigt del i jakten på en vettig tennisteknik, både för tävlingsspelare och oss klåpare. Även om självbilder kan gå i kras. För en junior kan det vara uppmuntrande att se alla rätt som man faktiskt gör, att se sina styrkor också.
Kanske ska jag inte kategoriskt avfärda videotekniken för egen del. Nu har så lång tid gått och min teknik förbättrats med ljusår, i mitt huvud i alla fall, så jag kanske vågar mig på ett nytt försök. Å, skulle jag sedan försvinna från banorna i trakten, så vet ni varför.
3 comments:
Du är tillbaka, äntligen! Inte så långa uppehåll, snälla!
Jo: videoupptagningar av en själv är obehagliga, absolut. Å andra sidan är det ju inte så kul att höra sin egen röst, heller. Jag tror att det beror på att man skapar sig en egen "bild" av hur man är, och att denna "bild" är baserad på en helt annan typ av kod än de sensoriska intryck man får när man ser och hör andra. (Koden av egna intryck baseras snarare på proprioception, sekundära sensoriska intryck, samt mentala approximationer, för att prata fikonspråk.)
Hur som helst! (1) Jag tror det är mycket nyttigt med denna "reality check" för ens teknik, och ju mer klåparmässig man är, desto större potentiell nytta. (2) Dessutom vänjer man sig vid att se sig själv, rimligtvis. (3) Fast det är nog bäst för både självkänslan och inlärningen att ta det i små steg!
Jag skulle själv gärna vilja komma till rätta med en detalj i taget. Allra helst skulle du gärna få filma mig under match, och sedan skulle du kunna få redigera och plocka ut tekniska aspekter slag för slag, så att jag slipper se hur hemsk helheten är! När man sedan är mogen för att se helheten (eller taktiska aspekter, placering i banan, förflyttningar, whatever), så kan man ta det!
Men jag skulle absolut vilja ha någon annan som "filter" i början! Jag vet i och för sig att jag är fet och förmodligen ser stelare ut i ryggen än "Gusten Robocop", men det är skönt att slippa få se bevisen...
Hejsan.
Har föjlt denna bloggen ett tag nu. Bra blog. Keep it up!
jag har också filmat och vilket slag under bältet det blev. Man känner sig som federer när man spelar, sen tittar man på filmen och inser att man inte alls är så bra, smidig som man tror.
Släng nu upp filmen, så vi får ta del av din tennis. Inte bara i skrivet format. :)
Att filma sig själv (när man spelar tennis...) är grymt nyttigt och en otroligt stor hjälp. Särskilt i serven vill ja ha det till. Där ser man direkt hur lätt det är att "tappa" uppkastarmen, att man inte hoppar, att man inte skjuter ifrån med benen, tappar bollen med blicken osv osv.
Köp en "gorilla-pod" ( en hållare som gör att man kan fästa en lätt kamera lite överallt ) och börja filma.. Kolla i datorn och se vad du vill ändra/utveckla.
För oss som är självlärda utan coachhjälp så är det värt många extrakronor
Post a Comment