Ur gömmorna 31

Head PC600/PT10. Vardagslyx.

Hur sveriges idag näst bäste tennisspelare tänkte när han städade garaget och gjorde en massa gammalt bös tillgängligt via auktionssajter, det vete fasen. Egentligen bryr jag mig inte så mycket. Jag är istället bara innerligt tacksam över att för en blygsam peng kunna komma över finjusterade tennisracketar av yppersta klass. Såna här raringar görs inte längre.

Det var ju en chansning såklart, att köpa en racket som tillverkats och finjusterats åt en professionell tennisspelare som spelar i en annan dimension, ett annat universum, i jämförelse med en tennisklåpare. Men de passade som handen i handsken. En lärdom att dra där, kanske?

Det är en ”Prestige”, som Pim-Pim sade. Inget annat. Den har ett i.Prestige-paint job, så den är från början av århundradet. Den är säkerligen tillverkad i Kennelbach, Österrike. Om jag inte minns fel, så berättade Pim-Pim i telefon att de vägde 348 g, osträngade och att balanspunkten låg på 31,5cm (mätt från ändknoppen), osträngade. Greppet är fullt med silikon och under grommetarna finns dubbla lager blytejp från kl 10-14. Alla sex ramarna väger in på grammet och är uppbalanserade på millimetern!? Hur fasen går det till egentligen?

Det florerar en massa rykten och finns en massa myter kring de professionellas spelarnas racketar, s k Pro Stock. Att det inte är samma racketar som vi andra köper i tennisshopparna eller via nätet, det är klart. Ofta finns en äldre modell under färgen. Dessutom byggs de lättare, för att sedan kunna finjusteras åt enskilda spelare.

Det är en ständigt pågående debatt på nätforum om huruvida Pro Stock är just äldre modeller som tillverkas i mindre serier åt speciella spelare eller om spelarna faktiskt får andra, bättre racketar som byggs i andra material, har en annan ”lay-up” och då byggs bättre och noggrannare. Konspirationsteorierna överträffar varandra. Men ännu har ingen kunnat påvisa att Pro Stock är något mer än ”Retail”, ingen har velat såga upp sina racketar för att kolla.

Jag bryr mig nog inte så mycket, även om jag tycker det är kul och fnissigt med allt mumbo jumbo kring denna och andra Pro Stock-modeller. Om jag ska göra en svepande och generaliserande jämförelse mellan mina Prestige och de vanliga PC600:or jag testat så är mina Prestige väldans annorlunda. De här är så mycket bättre. Men det behöver ju inte betyda att det är andra racketar, det kan ju bero på silikonet, blytejpen och det faktum att de är finstämda. Allt annat kan ju vara griller i mitt huvud.

Racketen har Pro Stock-kod PT10 och är egentligen, som sagt, en Prestige Classic 600, en racket som funnits sedan åttiotalet. Inte bara Pim-Pim spelade med dessa utan även Goran Ivanisevic & Marat Safin m fl. Just Safin var nog den siste toppspelare som använde modellen.

Den spelar som en dröm. Den är exakt, nästan på samma skalpellvis som gamla PS85:or. Den är flexibel, men på ett bestämt och konsekvent sätt. Sweetspoten är generös för en racket på bara 89 sq/inch. Visst, det vilar en gammeldags aura kring den, men det är bara till hjälp för en tävlingsmotionär som växt upp med träracketar.

Om avrundning vill jag bara påpeka den lilla orättvisan i att sådana här Pro Stock, d v s ”lyxigare”, racketar egentligen bara finns tillgängliga åt proffsen. Varför ska inte vi andra kunna njuta av riktiga doningar? Nu när jag vet hur välbyggda och finjusterade racketarna kan vara skulle jag utan att tveka betala det dubbla, ja tredubbla, för att få mina racketar anpassade åt mig på detta vis. Nu hade jag bara maximal flax, typ.

Bilden ovan är bara tillfällig, ny bild kommer. Iphonen fick rycka in, då den riktiga kameran enkom används till att fotografera nytillskottet i familjen just nu.