Wednesday, March 10, 2010

Postmannen ringer alltid två gånger


Det är alltid en liten julafton när det ramlar in tennisprylar. Då det inte längre finns detaljister värda namnet i tennissammanhang, förutom lokala klubbens välsorterade tennisshop såklart (ett unikum, en härlig anakronism), sker all konsumtion av förbrukningsvaror som bollar, strängar och skor via nätet. Det kan synas ickelojalt att handla annorstädes än lokalt men det handlar om tusenlappar om året för en tennisfamilj då exempelvis ett rör bollar kostar hälften så mycket om man köper i bulk från Tyskland.

Nu fick postmannen ringa ett par gånger innan jag kunde kvittera ut bollar, strängar och grommetar. Detta halvårets beställning föregicks av ganska stor vånda. Det var bollarna som var det kniviga. Jag är lite kinkig med valet av bollar. En del av fabrikaten/modellerna är helt enkelt undermåliga och andra är helt enkelt osköna, oftast alldeles för hårda. Det finns en handfull varianter som faller mig på läppen och denna gång blev det svårt att välja. Skulle jag fortsätta med Wilson Australian Open eller skulle jag byta till Head ATP. Svåra frågor för en tennisklåpare. En lyckosam match i Vetlanda, med Headbollar fällde avgörandet. Så nu har jag stockat upp för halvtannat år framåt.

Vad gäller strängar så har jag redan en reservgömma för egen del. Men jag hade dåligt samvete över att lillkillens tjugo år gamla ramar hade tjugo år gamla strängningar. Så jag inhandlade ett par varianter åt honom då jag inte kunde bestämma mig. Antingen får han en snikvariant på Champions Choice, med VS Tonic & Alu Rough, eller så får han Wilson K Gut Pro som ska vara den syntetsena som ligger närmast natursenan i känsla. Med den senare hade jag baktanken att han ändå kommer glömma racketen ute i strilande regn vid lek och då hade natursenan varit att ”kasta pärlor”, typ.

Till sist så blev det grommetar till K90:orna. Min personlige strängare tycker nämligen att jag ska gå loss på de befintliga med mattkniven, för att få bort några gram och för att omfördela vikten något. Vi får se, det låter som en spännande idé.

Ett helt halvår kvar innan det känns motiverat med en ny beställning. Det känns som en evighet...

No comments: