Det blev en hel del tennis kring helgen som gick, mest på teven. Det var Davis Cup och det uppskattas verkligen när det visas tennis på icke-betalkanaler. Höjdpunkterna på året är annars Grand Slam evenemangen som visas i Eurosport/TV4 Sport. En dag är säkert strömmarna lika glasklara som HD-sändningar men tills dess är tennis på ful-strömmar eller köpe-strömmar tämligen ointressanta. Jag kan till och med småknorra över Eurosports 4:3-sändningar numer, efter att ha sett fjolårets final i Franska Öppna på SVT, där det var 16:9 och toppbild.
Nu gick det ju inte vägen mot Argentina. Men det gjorde inte så mycket. Det var imponerande att se Söderling fixa det alla förväntade sig. Jag är lite besviken när dubbelspecialister inte dominerar mot singel-diton i lagdubblarna i DC. Är de specialister ska de väl vara bättre än de som spelar dubbel sporadiskt!? Det är väl kanske att svära i kyrkan men det var härligt att se Nalbandian igen, även om han inte var i varken toppform eller -slag. Den killen är kompis med den lille gule bollen, oj oj.
Kompis med bollen var jag dock inte själv under fredagsmorgonen när jag tränade en timme mot Joakim som spelar i ett av de andra lagen i seriespelet. Jag trodde att jag skulle kunna hålla emot lite bättre än i sist, i Tranås Indoors, där jag fick en ordentlig uppläxning. Men icke, det var marginellt bättre denna gång, ett futtigt game till lyckades jag knipa. Ny uppläxning. Om jag ska vara positiv så går det åt rätt håll.
Jag är avundsjuk på Joakims forehand. Det är en easternforehand av klassiskt snitt. Inte i Laver/Sampras/Federer-traditionen, utan mer den franska Leconte/Forget/Gasquet-varianten som nästan är en continental. Spelare i den förstnämnda kategorin kan man kolla in kroppsposition och ana varthän bollen tar vägen (troligen lönlöst i de nämnda namnens fall, men ändå) men i den sistnämnda är det hart när omöjligt att se var bollen ska hamna.
Idag var det lunchtennis. Det var lika kul som vanligt, svårt att inte ha det, då alla där är så glada.
Ikväll vid nattningen diskuterade jag och lillkillen tennisslagen. Han undrade varför ingen hade kommit på några nya slag, fler än forehand, backhand och serve. Han hade flera förslag på nyheter, varav slaget ”rampen” verkade mycket lovande. Ett annat slag, ”skruven” ska jag själv prova på onsdag, tänkte jag. Han undrade också när det skulle komma lasertennis. Kanske någon gång i framtiden, svarade jag. Vem vet?
No comments:
Post a Comment