Förkylt

Jag kände det helt klart i kropp och knopp under det andra passet med Jonas i förra veckan. Osynk, kan det väl kallas, när kommunikation mellan lemmarna och centralen är ur fas. Sedan spelade jag lite ute i Öjaby i helgen, där jag bollade med lillkillen och med våra långväga gäster på mer motionsvis, där jag ändå blev alldeles skakis i benen. Sedan kom förklaringen då viskositeten i snoken snabbt förändrades och det där välbekanta tinnituslikande suset startade. Dunderförkylt. En riktig sommarförkylning i all sin prakt.

Då får man nöja sig med att kolla tennis på teven. Eller i datorn. Det var på den senare jag kunde se den av så många uträknade gamm-Federer visade den just nu bäste spelaren på planeten var skåpet skulle stå, åtminstone för en dag. Det var nämligen intressekonflikt i tevesoffan då Sverige spelade fotboll mot nåt Tintin-land. Att sedan Krall-Nadal vann hela surven gjorde inte så mycket.

Lika bra att kolla så mycket tennis som möjligt innan den flyttar in i "betalkanaljerna" igen. Så jag försökte se så mycket jag kunde från Paris. Och, döm om min förvåning då jag ikväll under en zapprunda halkade in på gräset i Queens. Vad hände där? Hur har Eurosport fått fatt på lite grönbetes-tennis? Nåja, jag klagar inte, en bonusvecka ju, innan det är tillbaka till livescores i telefonen och lite pixliga fulströmmar i datorn.