Grusträff 2011

Ett enastående initiativ av Jonas, att samla ett litet gäng från olika småländska klubbar och hörn för att fira inträdet i den nya säsongen. En heldag grustennis. Ja, en halvdag för mig då, som är steget efter dessa gentlemen och tacklade av vid lunch. Men, snart närmar de sig medelåldern de också, he he, och behöver återhämtning.

Nyttigt som tusan. Shit, vad jag fick jaga idag. Joakim slängde upp den ena stoppbollen efter den andra, plågsamt. Det var elvor som följde elvor, tills vi gått varvet runt flera gånger.

Däremellan hann vi med materialsnack, vi hade ju gurun Henrik på besök. Jag snabbtestade mig igenom en handfull kul grejer. En del grejer var nya, en del andra kära återseenden.

Det här får gärna bli en tradition, tycker jag.

I elfte timmen

Här har jag famlat efter formen i flera månader. Här har jag tagit steget ut i grussvängen. Så plötsligt sitter alla pusselbitarna ihop, om än för en kväll. Var det kanske "skit-samma"-inställningen som gjorde skillnaden, när jag gick in i hallen för att spela av en sista skälvande inomhustimme med träningskompisen Ola? Eller är jag något på spåren, helt plötsligt?

Jag spelade precis så som jag vill att det ska se ut. Byggde upp poängen med serven eller returen och sedan jobba på att sätta motståndaren i tidsnöd, avgöra med tredje- eller femtebollen, eller vid nät. Jag ska inte vara ett dugg beroende av vad motståndaren gör. Jag ska göra min grej.

Ola fick inte ett game i setet vi hann spela klart. Det händer aldrig annars. Ola vet precis hur han ska detronisera mitt spel i vanliga fall. Men inte ikväll.

I mina tonår bytte jag från tvåhandsfattad backhand till en vad vi på bruksorten kallade "enfattig" backhand. Det tog tio år att få ordning på den. Jag modellerade den efter diverse åttiotalsspelare, typ Lendl, Gerulaitis, McNamara & Smid. Lite senare finputsade jag den genom att emulera Edberg. Det här tog sådan fokus att jag helt enkelt glömde bort min forehand!? Det dög att skyffla den, då alla ändå trodde att de skulle lägga allt på min backhand.

Nu, som medelålders motionär har jag all tid i världen att bryta ner och bygga upp en "ny" forehand. Det kommer ta tio år och jag är bara en bit på väg. Allt oftare klaffar det, men ibland inte. Under tiden har jag en "bruksforehand" att falla tillbaka på.

Den senaste tiden, med underlagsbyte och allt, så har jag verkligen brottats med tekniken. Så innan dagens träning kollade jag på Youtube-klipp med Fernando Gonzales. Inte för att kunna slå forehand som honom, jag har faktiskt lite verklighetsförankring kvar, mina vänner. Jag kollade för att få inspiration, för att få småle lite när han daskar skiten ur bollen. Kanske hjälpte Fernando mig ikväll att inse vad jag är bra på. Det är inte att mörda bollen utan att få mina medmotionärer att flytta på sig lite grann. Det räcker.

Esyluxligan 5:3 & 5:1

Ett par eftersläntrare. Jag jobbar hårt på att hinna spela undan de sista vintermatcherna.

Roger Nydahl - Joakim Starck 2-5 4-3

Igår, inte mycket att säga om. Joakim spelade bättre och jag vaknade till lite sent. Det kändes märkligt att krypa in i hallen när det var strålande väder utanför. Så kanske var detta sista vändan inombords?

Idag, gruspremiär. Ulf & jag flyttade ut matchen på detta älskade, hatade underlag. Och, varför vara mesig och börja med att träna på underlaget först. Vi körde på med match direkt.

Roger Nydahl - Ulf Lundblad 3-5 0-1

Jag brukar vara fullkomligt oduglig de första tio-tjugo grustimmarna, så det här får ju betecknas som lite av en succé. Eller, kanske lite väl magstarkt att kalla något för succé när 80% av mina forehands satt metervis bortom baslinjen, ja en del hamnade i staketet!?

Jag bad Ulf om ursäkt för att jag ylade en del, jag lät som en viss Nicke Lövgren bitvis. Men det var så frustrerande. Jag hamnade fel i banan hela tiden.

Och, jag hade ingen spelplan!? Visst, det är åtta månader senast, men jag borde ju efter snart fyrtio års spelande komma ihåg varthän jag ska skyffla bollarna.

Det gäller bara att gnissla gaddarna och hänga i. Jag vet att jag framåt sensommaren kommer haja det här, jag vet...

Första tjing

Dagen har kommit. Jag kommer nu avveckla nästan halva min racketgömma. Mest för att jag kommit på mig själv att inte har någon plan för den, ingen riktning. Därför behåller jag nu de racketar som betyder något för mig, som jag har en speciell koppling till.

De jag nu säljer är precis lika bra och spännande som de jag behåller, men kommer förhoppningsvis få ett fortsatt liv hos någon kommer spela dem, lite eller mycket, alternativt bara klämma lite på dem.

Församlingen, läsekretsen, medklåpare! Ni har nu chansen, första tjing, på grejerna. Det är bara att mejla mig på adressen på profilen i högerkolumnen. Jag kan skicka bilder ifall någon vill. Efter någon vecka eller två kommer de erbjudas allmänheten.

Observera att frakt tillkommer. Det brukar blir strax under hundringen.

3 x Wilson K Six-One Tour 90, L3, 9/10, 1800:- + 2 extra set of grommets included + large Wilson bag SÅLD!

Federers racket. Mycket mer lättspelad än vad myten säger. För den som gillar kontroll och själv kan sätta fart på bollen. Racketarna är så gott som nya. Två av dem strängade med Champions Choice, Federers val, natur på längden, Alu Power Rough på tvären. Jag skickar med en stor Wilsonbag. Ett kap!

1 x Wilson Pro Staff 6.0 Original 85, L3, 10/10, Mid China Mint Condition, plastic wrap still on handle, 1500:- (+ extra set of grommet)

En klassiker. I absolut nyskick. Finns inte att få tag i längre. Edberg, Sampras, Courier & Federer m fl spelade med denna.

2 x Wilson Pro Staff 6.0 Original 85, L3, 8/10, Mid-Chinas, 1000:- + 2 extra set of grommets included

Samma som ovan, men spelade lite grann. Fint skick.

2 x Wilson Pro Staff 6.0 Original 95, L3, 7/10, 1000:-

Samma som ovan, men med lite större slagyta och aningens bredare ramprofil.

3 x Völkl C10 Pro Mid, Comp Series, L4, 9/10, 1000 :- Large Völkl bag included SÅLD!

Kanske den bästa racket som Völkl kablat ut. Passar både tävlingspelare och motionärer. Det går att skifta greppstorlek med hjälp av palletar, som man kan köpa på nätet.

3 x Dunlop Revelation 200G, L3, 9/10, 1000:- Large Dunlop bag included

Alldeles underbara racketar. Nyskick. Även dessa passar både tävlingspelare såväl som motionär. En 95 sq/inch, välbyggd, välborgad hemlighet. Ingen blir besviken på dessa.

8 x Head Graphite Pro, various gripsizes, 5-8/10, 500:- SÅLD!

En chans att snyta till sig ett helt gäng av Head’s kanske finaste modell. En åttiotalsklassiker som håller än idag. Föregångaren till Prestige Mid. Det är olika greppstorlekar på dem, tanken var att jag skulle skifta runt palletar, men det projektet får någon annan ärva.

2 x Dunlop Maxply (-81), LM4, Matched pair of woodies, 9/10 (!) 500:-

En klassiker. Den bästa träracket som gjorts. Har är det två exakt likadana från en av de sista årgångarna. I så gott som nyskick.

1 x Prince TT Warrior OS, L3, 8/10, 400:-

Den passade Pat Rafter, men inte mig. Kanske passar den dig? En lättspelad modern klassiker.

1 x Yonex RD7, L4, 8/10, 400:-

En riktig höjdare, användes av Bruguera och Rios på nittiotalet. Mycket eftertraktad Yonexklassiker, många spelar fortfarande med den.

1 x Rossignol F200, L4, 9/10, Grey, 300:-

En Wilanderklassiker från de senare årgångarna. Så gott som ny.

1 x Puma BB Winner, L2, 7/10, 250:- SÅLD!

Ett sådant där silvrigt Puma som Boris Becker spelade med när han vann Wimbledon som sjuttonåring.

1 x Rossignol F200, L4, 6/10, Blue 200:- SÅLD!

En gammal Wilanderspade i bruksskick. Perfekt att återuppleva den unika F200-flexen med.

Esyluxligan 5:5

Sista matchen i inomhusvarianten av Esyluxligan. Ja, om man inte räknar med alla uppskjutna diton.

Roger Nydahl - Joakim Karlsson 1-3, uppgivet

Joakim var den bättre spelaren i starten. Och, mycket mer än så blev det inte. Jag hann sno åt mig ett game innan Joakim tråkigt nog gjorde sig illa i höften.

Lika trist varje gång en motspelare/träningskompis gör sig illa. Jag känner verkligen med dem. Ikväll var det extra snöpligt, då Joakim verkligen spelade fin tennis fram till att det högg till.

Efteråt blev det en livlig diskussion vid receptionen kring hur det skulle rapporteras vid en dylik händelse, när någon var tvungen att kasta in handduken. Vem skulle få vad för poäng? Att den som står sist kvar på nåt sätt måste vara vinnaren var vi överens om. Det spelar ju ingen som helst roll egentligen, det var ju sista matchen för våren.

Tidigare under dagen hade jag hunnit med ett lunchtennispass. Det var riktigt skoj idag. Stefan & jag hade Coach M för oss själva och fick en nittio minuter lång duvning där vi drillades på diverse svaga fronter. Jag var mycket nöjd med hur min forehand satt under passet. Så ska det se ut. Hopp om livet, alltså.

Tabberas i garage

På vägen hem från jobb i den stora staden gjorde jag en snabb avstickare från E4:an, för ett besök i garaget hos den som på ett märkligt sätt blivit min racketleverantör. Där plockade jag åt mig de allra sista stackars spadarna av den speciella sort jag spelar med, detta som en slags extra, extra racketförsäkring. För nu finns det inga fler Kennelbachare att hämta i Pim-Pims gömmor. Tabberas.

Ett nytt grepp

Det är visserligen ett fint namn, Head Finest Calfskin. Men egentligen är det bara en alibi-linda som hamnar under proffsens overgrip. Nu spelar jag "old school" med bara läderlindan som följde med när jag ärvde racketen och ville ha en lite bättre doningar, när jag nu byter till sommar-kollektionen.

Det blev svarta läderlindor av modell Boris Becker. Riktigt fint blev det. Känns riktigt bra också. Gruset, här kommer jag!

Esyluxligan 5:4

Så blev det till slut match i femte omgången. Äntligen!

Roger Nydahl - Markus Ellström 0-5 4-4

Det här var både dåligt och bra. Till en början blev jag sopad av banan. Jag hängde inte med alls. Min forehand hade dessutom checkat ut, typ. Men sen, efter en riktig maratonboll i slutet av första set, kände jag att jag började få häng.

Sedan spelade jag riktigt bra. Så på det hela är jag väldans nöjd. Allrahelst då Markus hittills varit den spelstarkaste killen under hela vintern (sorry övriga församlingen...).

Idag hade jag samlat samman hela veckans träningstimmar på samma dag. Inte smart. Efter tre och en halv timme är jag nu lite mör.

Åsså, inte att förglömma. Då jag blev tokpressad ner i ena hörnet av Markus idag, hann jag sikta in en riktigt grym forehandslice. Kanske nåt att utöka arsenalen med inför sommaren, eller?

Esylux & jag

Den nya bebisen har gjort att familjelivet återigen gått in i ett kokongleverne. Det tar sin lilla tid att hitta rutiner både för gamla och nya familjemedlemmar. Under tiden går alibitävlandet, a k a motionstävlandet, på sparlåga. Därför är jag tacksam över att Esyluxligan finns. Tack vare denna har jag inte bara kunnat fortsätta matchandet under vintern utan även ganska kraftigt späda på detsamma. Varje vecka har jag kunnat spela mot allsköns olika spelare. Det har varit de som varit väldans duktiga, de som varit lika klåpiga som jag själv, de som varit unga, äldre, glada, arga och hela vägen har det varit nyttigt, så nyttigt.

Nu sista omgången verkar luften lite gått ur församlingen, vilket är fullt naturligt. Solen är tillbaka, det är diverse skollov och ledigheter, influensor som härjat, buskar som måste beskäras, ja allt som nu gör att det haltar i min division. Som sagt, fullt naturligt. Det kommer säkerligen vara full motivation igen om/när det hela tar fart igen, i kortversionen på gruset eller till hösten.

Jag har själv stannat i samma division hela vintern, i trean. Där har jag haft ett par divisionskamrater som hela vägen hållit mig sällskap, Ulf & Ludwig, vilket har varit trevligt. Annars har spelare kommit och gått. I början var en del spelare oerhört taggade och tävlingsinriktade, vilket gav lite konstig vibb och aura åt en del matcher. Sedan kom det hela in i en behaglig lunk med gott humör. Det är ju verkligen ingen katastrof om man skulle halka ner/upp i systemet. Desto roligare med ett nytt galleri medspelare. Ett tag i vintras hoppades jag faktiskt på att åka ur, bara för omväxlingens skull.

Vilka matcher minns jag då? Jag glömmer ju inte en ”dubbelbagel” i första taget, där unge Daniel Svensson nollade mig å det grövsta. Sällan har jag åkt på en sådan näsbränna. På det positiva kontot måste matchen mot Teo O nämnas, så bra har jag inte spelat på år och dag. Annars är matcherna mot Ulf Lundblad allesammans fina bataljer, inte bara för att jag hittills vunnit dem, utan för att det varit så himla kul spel och så gott humör.

Blir det inget Strandbjörksspelen i år? Jag börjar bli orolig. När immobiliteten dämpar tävlingsivern så påtagligt är det ju denna tävling som jag ser fram emot. Den hålls ju i kvarteret, mycket närmare än så kan det inte bli. Den är dessutom den mest välordnade och spelas på den mest bildsköna platsen av alla tävlingar jag brukar spela. Dessutom lobbar jag hårt bland mina klåparjämlikar, tenniskompisar från runtom, för att de ska masa sig hitåt så att jag både får träffa dem och förhoppningsvis chansen att spöa upp dem. Men tävlingen verkar trillat ur tävlingskalendern. Vad kan ha hänt?

Nya pjucks

Det var dags för nya sneakers. Allmängiltiga vardagsskor, att vara ofin i. Dessutom ett utmärkt tillfälle att kunna svassa runt i ett ungdomsalibi till sko. Läge att scanna marknaden.

För flera av mina kompisar är sneakers allvarliga grejer. Det ska vara rätt modeller under rätt år och de ska därigenom ge rätt signaler. Inte läge att slentrianköpa första bästa readoja, alltså.

Då ramlade jag över ovan knasiga sko på stora TW. Skon är en hybrid mellan en Converse-klassiker och en Federer-sko. Ytterst märklig, så märklig att jag var tvungen att köpa ett par, att skickas hela vägen från det stora landet i väster.

Chassit är en Vapordoja då, med Flywire, Lunarlon, XDR-sula och annan allsköns ny teknologi. Designen är en Converse Jack Purcell-sko med anor ända från 1935.

Hur är den på foten då? Jo, mer lik en dyr tennissko än en sneaker. Den sitter precis lika bra/dåligt som Nike's Vaporsko, beroende på om man är ett fan eller inte.

Förbaskat snygg är den, tycker jag. Förmodligen är jag ensam om att bära dem här i norra europa, vilket som sagt inte är helt oviktigt bland konessörer i sneakersammanhang.

Var är Ola?

Idag dök inte träningskompisen upp. Mycket ovanligt. Det är nästan så att jag blir lite orolig för att det har hänt nåt. Det fixade sig ändå, Anders T fanns i hallen och sparrade mig nästan hela timmen. Man tackar.

Jag cyklade faktiskt ner till tennishallen en liten stund tidigare än vanligt då det var rackettestarkväll. Fem av de stora tillverkarna fanns på plats med lassvis av racketar att testa. Ett riktigt smörgåsbord för en racketkonnessör. Jag ratade Wilsons och Yonex bord, faktiskt. Där fanns ingenting av intresse, tyvärr, trots att jag annars är ett gammalt fan av båda de märkena. Jag hann prova en handfull "player racquets" innan min träning. Jag var mest nyfiken på Babs Pure Storm Tour, vilket var en trevlig bekantskap. Babs-rep:en ville stoppa en Lite-version i näven på mig. Oj, så fel ute den karl'n var. Annars tog jag mig en kort svängom med Prestige MP, Radical MP, Nadalspaden och Dunlops 200 Tour.

Testandet fortsatte på den egna timmen, men då var det klassiker som gällde. Jag spelade de första tio minutrarna med Rossignol F200 för att sedan spela tio med Kennex Golden Ace. Det är alltid lika gött att plocka fram gamm-grejer ibland. Såklart fortsatte jag sedan med den ordinarie arsenalen. Så, det blev både sprillans nytt och gammalt bös i en härlig gegga en onsdag i april.

Tillbaka i sadeln

Tolv dagars uppehåll. Förmodligen det längsta jag varit borta från tennisen på flera år. Och, nej det var inte skönt med paus alls. Jag saknade det hela tiden.

Lunchtennis idag. Coach M har börjat gnugga min klenare sida, vilket känns mycket bra. Det tog mig fasen tio år att bygga upp den ena sidan, så jag har all tålamod i världen i jakten på en lika bra andravinge. Jag gillar att Coach M och jag har samma målbild. Det är inte en slägga jag är ute efter utan en bredare verktygslåda i slagrepertoaren. Jag är mer ute efter en "Federer-esk" motionstennis där jag kan sätta gubbarna och juniorerna i tidsnöd och avsluta poängen på flera olika sätt.

I min iver att jobba efter instruktionerna blir jag oftast lite för uppjagad och entusiastisk i början av drillövningarna och slänger iväg den ena pajen efter den andra. Men efter ett par minuter brukar bollarna börja sitta där de ska.

Sedan så är mina strängningar under all kritik. Hu! Tvärssenorna är helt ute ur matchbilden och detta gör att jag inte för någon längd alls. Jag längtar efter nysträngat. Men, det får bli till gruspremiären, det.

Det har hopat sig ett gäng Esyluxmatcher nu i sista vändan. Först var jag sjuk, sen var jag bortrest och nu är veckans motståndare på vift. Jag får väl spela av hela surven samma dag till slut. Kanske bra att jag får ett par träningstimmar innan i o f s. Serven brukar försvinna långt bort när det blir såna här ofrivilliga uppehåll.

Och, till sist kommer nog nu det mest provocerande jag skrivit på bloggen hittills. I alla fall för de som känner mig lite. Här kommer det. Jag behöver gå ner några kilo till utesäsongen. Jag är uppe och nosar på 77 pannor och det är alldeles för mycket för en penna som jag. Visst, jag har skaffat mig något eller ett par kilo muskler det sista året, men jag behöver komma ner till 74 kg i alla fall.

Det kommer förmodligen storma i kommentatorsfältet efter ovan passage, jag vet.