November, suck!

Det är tungt nu. Mörker, lassvis med jobb, sjuka barn och egna infektioner i kroppen. Då klämmer en klåpare inte ur sig alltför många blogginlägg, ska erkännas. Men, jag ska bättra mig.

Kring den här tiden på året krånglar bihålorna. De ska bara göra det, det är liksom tradition. Det brukar inte stoppa mig från tennisen dock. Så länge jag är feberfri sprayar jag näsan full med Nezeril och kör på. Resultaten kring den här tiden brukar dock vara knackiga. Men, jag brukar bättra mig.

I torsdags tränade jag en timme med Andreas. ”Inte vår bästa timme”, som han sade. Men det var riktigt hyggligt för att vara dåligt. Märkligt hur man kan köra ett helt pass utan kroppen varnar om att den knasar och sedan gå i däck. Dagen därpå var jag duktigt febersjuk och hemma från jobbet.

Håller jag på att bli äldre? Allt snack om sjukdomar, mediciner och värk... Akta er, snart kanske det blir bloggning om väder! Jag ska försöka bättra mig.

Igår hängde jag med på lillkillens träningstimme. Inte deras bästa timme, sett från sidan. Det ska inte lastas tränarna, Ludde & Karl, det minsta. För ibland är barnen kollektivt ur form, jag tror inte bollen gick tre gånger över nät nånstans. När jag frågade lillkillen hur det träningen gick, svarade han ”Bra” Fast det såg inte ut som att han menade det. Men vi hade en trevlig fikastund på Strandbjörket efteråt, inkluderat lika trevligt strängningssnack med Kurt.

Jag gnisslar lite över att jag inte får spela Tranås Indoors. Mest för att jag så gärna hade träffat alla gamla kompisar. Det brukar vara bra häng där. Nu var det överfull B-klass dessutom, vilket kanske hade gett mig en vinst eller två, trots att det läskiga golvet i Tranås är mitt allra sämsta underlag. Sedan var det ordentligt länge sedan jag spelade dubbel med min ordinarie partner. Det är lite svårt att hålla ihop spelet när vi bara har matcher någon gång i halvåret.

I den stora världen är det Masters i London. Och, det visas i teven, vilket lyser upp lite i höstmörkret. Sorgligt nog hörde jag att teverättigheterna till så gott som all tennis nästa år går till Canal+ vilket betyder att det blir svart i rutan vad gäller tennis om man inte börjar pröjsa till betalkanalen. Vad kommer hända med min absolute favoritkommentator Fidde Rosengren då? Följer han med till Canal+? Jag får väl hänga på fiket nere på Strandbjörket och hoppas på att få höra ett ”Andy Roddick, was ist los!?” i levande livet istället. Tillbaka till att kolla tennis på ful-strömmar i datorn då, suck.

Och, jag ska lägga upp fler gamla racketar på bloggen, det är inte slut i garderoben än. Jag ska bättra mig.